10 veckor 1 dag

Tänkte inte ens på att skriva igår, på 10veckorsdagen. Jag har verkligen ett genombrott just nu, enda minimala bakslaget i söndags. Kroppen är SÅÅÅ tjänstvillig, så mjuk, så stark. Det är säkert 1,5 år sen, minst, sen jag kände mig så här =)

Jag minns när tvåhöfterskompisen var här på middag 4 veckor postop, då sa hon att det kändes helt perfekt. Sen, efter 9 veckor, sa hon att känslan hon hade då inte var att jämföra med 4veckorskänslan.

Idag har jag:
Vaknat 06.00, mjukat upp lite i sängen
Stigit upp 06.30, lite styv och stel men hämtat tidningen, kört upp dottern och skramlat hennes ägg, kokat kaffe och kört upp maken.
Duschat, åkt till jobbet, repat från 9.30-16.00 med avbrott för presskonferens och lunch. Kroppen har funkat.
Kommit hem vid 16.30, lagat mat (utan att vila), Kört bil iväg för ett antal ärenden, hälsat på mamma, kommit hem, hängt tvätt, diskat handdisk, bytt strängar, messat, mailat, övat...Fortfarande utan att vila...
Nu är klockan 23.30, ryggen har hört av sig lite, lite så jag ska väl gå och lägga mig men den senaste veckan känns som en enda stor seger. Fy fan vad jag är bra, fy fan vad min kropp är bra, fy fan vad ortopedin är bra.
Till alla er höftkompisar därute-håll ut!!!