Mera problem

Efter mitt besök hos distriktläkaren har jag även fått ont i op-benet. Så efter ett samtal med ortopedmottagningen ska min röntgenremiss nu också omfatta den högra höften.
I samband med allt julstök är det möjligt att op-benet fått ta alltför mycket stryk så förhoppningsvis är det muskulärt men risken för proteslossning finns ju alltid.

1 år

Då är det alltså ett år sedan på dagen som jag Descutanduschade för tredje gången, undervisade operationspersonalen i främre och bakre snitt och small av till en slemmig powerballad. När jag vaknade hade jag ett titanimplantat. Tänk vad som kan göras!

Idag på ettårsdagen var jag på vårdcentralen för min andra höft. Min distriktsläkare öppnade genom att fråga: Vad gör du egentligen med dina höfter?
Jag fick beskriva mina problem och tala om mina egna teorier. Artros, inflammation eller främmande föremål (brosk) som kilat sig in i höftleden.

Vi tittade på röntgenbilderna från ifjol dels den från augusti dels den efter operationen och han bekräftade att min vänstra höft såg fräsch ut. Då! 1 år har gått, menade han, mycket kan ha hänt.

Han kollade igenom min rörlighet som ju inte är påverkad, vred min överkropp i förhållande till mitt bäcken. Jag fick böja mig framåt och bakåt. Inget påverkade min vänstra höft.

I nuläget känns det ofta nästan helt bra. Ibland (varje dag) kommer de där oprovocerade huggen som gör att jag måste stanna till och lägga över vikten på den högra sidan. När jag inte får benet i läge kan det hugga upprepade gånger och då känns det som om jag blir svagare och domnar lite i benet. Efter lite vila brukar det kunna vara helt bra.

Inflammation kunde han iaf avskriva, likaså ljumskbrock. Återstår artros eller löst brosk i leden. Jag blev remitterad till röntgen som han varnade skulle kunna dröja länge innan jag blir kallad till. Om den inte visar nåt måste han remittera mig till ortopeden för att de i sin tur ska kunna remittera mig till magnetröntgen som måste till för att ev. broskbit ska synas.
Suck!

10 och en halv månad

Det går faktiskt framåt för mig. I nuläget känns det som problemen i det icke-opererade benet håller på att försvinna eller åtminstone minska. Jag hoppas ju såklart att det är som ortopeden sa; efter ett år kan man säga hur det gick. Hursomhelst hugger det mindre ofta i ljumsken, strålandet nedöver lårets insida och knävärken har försvunnit.

Jag tänker att antingen har jag lärt mig parera en ev. ny artros eller så har kroppen anpassat sig till det nya. Förhoppningsvis har mina problem berott på snedheten i mitt bäcken. =)

Jag har också blivit medveten om vikten att ha riktigt bra skor. Jag har oftast haft sneakers under flera år, med ortopedisk sula dessutom, men när jag köpte nya märkte jag en otrolig skillnad. De jag bytte ut var väldigt snedtrampade sedan min värsta preoptid.

Så sammantaget känner jag mig tämligen hoppfull just nu. (och jodå, jag har simmat flera gånger)

Simning

Jag har kommit igång med simning. Det känns otroligt bra! Jag minns så väl förra sommaren då jag faktiskt inte alls kunde simma bröstsim. Det gick helt enkelt inte att utföra bentagen.
Nu simmar jag 1000 meter som ingenting och ingen av höfterna protesterar. I våras vågade jag av nån anledning inte åka och simma. Minnet från oförmågan förra sommaren var för färskt.

Länge sedan sist!

Idag skriver vi 18/9. Imorgon går Sverige till valurnorna. Hoppas det går som jag vill =)

Sedan jag senast skrev har det tyvärr blivit sämre och sämre i min "friska" höft. Jag känner mig rätt säker på att den kommer att få samma diagnos som den opererade. Fan, fan, fan-jag trodde och hoppades att jag skulle få funka bra ett antal år nu. Tydligen inte!. Jag känner igen de tidiga symptomen från den opererade höften. Molvärken i knät, strålandet från ljumsken nedöver lårets insida, huggen i ljumsken, värken på utsidan och rumpan. Det känns förbannat orättvist! Såklart vet jag att det alltid finns nån som har det värre men vi är väl alla oss själva närmast. Beror det på att jag fick gå "för länge" så att den friska höften fick en överdos eller är jag helt enkelt disponerad för denna skitsjukdom?

Vi håller på att tömma mammas lägenhet nu, det har varit en lång och jobbig resa. När det är helt klart och nycklarna inlämnade kommer jag att ringa min husläkare så jag kommer in i turordningen...

Midsommar

Imorgon är det midsommarafton. Vi ska i vanlig ordning fira med våra goda vänner i Avan. Där inleds firandet klockan 11 med traktorsläpsfärd till en badstrand där lunch och bad väntar. När färden går hemåt brukar alla kvinnor promenera och plocka blommor medan barn och karlar åker traktor. Jag promenerade den promenaden senast för tre år sedan och tyvärr måste jag säga att jag inte kommer att gå den i år heller. Den är för lång (ca 8 km)
Ifjol vid firandet använde jag en cykel för att ta mig från vännernas hus till festplatsen men det kommer jag att slippa i år.
För övrigt börjar den opererade höften kännas stadig som en limträbalk även om det sliter och drar i musklerna ibland. Däremot känner jag oftare och oftare "hugg" i det andra benets ljumske. Jag vet inte vad jag ska tro eftersom ortopeden sa att jag inte hade några onormal förändringar i den. Kan jag ha fått en galopperande artros eller beror allt på min kropps förskjutningar? Förmodligen säker jag upp primärvården efter semestrarna för att skaffa mig en röntgenremiss.

6 månader

Kom precis hem från stavpromenaden på 3,5 km. Jag har gått den ett antal gånger på elljusspåret nu. Det känns bra med sviktande underlag och kuperad terräng. Efteråt stretchar jag låren åt alla håll =)
Det har alltså gått 6 månader på dagen i dag och det går stadigt framåt. Jag är stark och smidig i opbenet. Jag har väldigt sällan ont i ryggen nu. Mitt bäcken har fallit tillbaka ganska mycket även om det fortfarande är en bit kvar.Jag kan spela gig med bas på magen, både två och tre set, välja boots om jag vill och ändå palla. Både under tiden och dagen efter. Jag böjer mig ner till golvet/marken och plockar upp saker. Klipper och målar tånaglarna gör jag också. Det som känns mindre bra är den andra höften. Den klickar och knastrar och gör ont ibland. Får väl se vad det lider om den måste få sig en omgång också. Min känsla är att om bäckenet kommer ännu mer i läge desto bättre är det för ickeophöften.
Fick just veta att mitt fack garanterar mig 30 dagar från remiss till specialist i den nya sjukvårdsavdelningen i försäkringen. Kan vara bra...
Om 1, 5 vecka har vi den årliga gatufesten här där jag bor. Kanske jag och tvåhöfterskompisen ska bränna strumppådragarna då. Vad säger du Åsa? =)

5 månader

I fredags körade jag på en konsert, jag hade klackiskor och dansade rätt mycket på scenen i en timme. Vilken känsla att kunna göra det!
För övrigt tycker jag att det går bättre och bättre med det mesta. Idag har jag krattat utan problem (förutom en blåsa i handen då =) Jag promenerar och stretchar, har köpt nya walkingskor och nya stavar. Längtar tills det torkat upp i elljusspåret så jag kan gå där.

Tvåhöfterskompisen berättade att hennes ortoped sagt att inte ens sitta på huk är ett nono utan att hon får göra precis vad som helst. Jag tror att jag ska ringa min och fråga.

Jag har förresten blivit inåtfotad på opbenet! Hur kan det ha blivit så? Har visserligen läst om ett par andra som också blivit det men det är ju ändå helskumt.

4 månader 2 veckor

Har tänkt skriva flera gånger men jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om. Jag kämpar på så gott jag kan. I veckan har jag promenerat och cyklat en del, under USAresan var träningen totalt bortprioriterad. Jag har ändå blivit starkare, har kört min "lyfta-benet-från-fotpallen" på tid och är nu uppe i 40 sekunder =)

Under min resa började jag mer och mer ligga på icke-opsidan, mest för att sängarna var så hårda att det inte funkade att ligga på rygg hela tiden.

Jag börjar känna mig mer och mer som en självständig person. Jag tycker att jag kan göra det mesta som jag vill. Jag undviker att bära/lyfta tungt, sätta mig på golvet har jag inte gjort sedan i oktober kanske men jag klarar det mesta.

Jag har ju ofta ont men inte värk. Skillnaden är himmelsvid. När jag får ont i ophöften motverkar jag det genom att sträcka på höften och ta ut steget bakåt. Min "friska" höft får jag mesta bara ont i när jag promenerar eller går i trappor.

När jag tex är på stan känner jag tydligt att min högra sida är längre än min vänstra. Benet är väl bara 5 mm längre men mitt bäcken verkar inte vilja loda till sig mer.

På det hela taget känns det som att det går framåt om än oerhört långsamt. Blir jag inte bättre än jag är nu är jag ändå så mycket bättre än i höstas.

3 månader 4 veckor

Är i USA nu men jag har bara pipit i en säkerhetskontroll, den på Arlanda. För övrigt har jag ont i höfterna men värmen gör det lindrigare, precis som jag känt det hittills i duschen, bastun etc.
Det hugger ibland i ickeopbenets ljumske, funderar om det är surben på gång där också eller om jag bara känner av bäckenets föskjutning.

3,5 månad

Det var ett tag sedan jag skrev. Dels för att jag inte har haft så mycket höftmässigt att berätta, dels för att jag haft så mycket annat en period.
Under veckorna som gått har jag iaf haft ont i ljumsken på opbenet ibland, särskilt i samband med ansträngning tex i slutet av en promenad. Efter lite vila har det gått till sig. När jag promenerar känner jag ofta av bägge höfterna efter en stund. I den friska känns det på utsidan av höften. Ryggen är däremot väldigt smärtfri nuförtiden.

Jag har såklart flyttat fram gränserna för vad jag "får" göra nu när restriktionerna är borta. Det mesta går alldeles utmärkt men det kan ju ha bidragit till att jag känt av höften mer nu.

Idag var jag på återbesök. Sjukgymnasten var väldigt trevlig och hon testade min styrka och rörlighet åt alla håll och gav mig MVG i bägge grenarna. Jag är inte lika stark och smidig i opbenet men tydligen jättebra med hänsyn till tiden som gått. Det kändes bra.

Hon frågade också om mina förväntningar infriats. Innan operationen sade jag "att ha mindre ont och att få ett liv". Förväntningarna har definitivt infriats, även om det inte skulle bli bättre än det är nu är skillnaden så stor jämfört med i höstas.

Hon tittade på mitt bäcken och tyckte att det är väldigt lite snett nu och det har jag ju känt själv också. Mitt opben är 5 mm längre än det friska så jag kan ha ett inlägg om jag vill men kan låta bli om det är bekvämare. I postopröntgen uppmättes benskillnaden till 10 mm så tydligen trycks det ihop med ungefär hälften. Mindre skillnad än det är nu ska jag inte räkna med.

Hon frågade om svullnad, sårläkning och känsel men inget har ju varit nåt problem. Känselbortfallet under ärret kan bli bestående men det tycker jag inte är så mycket att orda om, det är ju inte fingertopparna precis.

Hon upprepade de livslånga restriktionerna som jag redan kände till. Att inte hoppa, springa, sitta på huk, bära mer än 20 kilo. Det kan jag leva med.

Imorgon blir det stödstrumpor på för långflygning till USA. See ya!

3 månader

Då har det alltså gått 3 månader. TRE MÅNADER! Hur gick det till? Det känns ju så nyligt och höften/operationen/kroppen upptar fortfarande våldigt mycket av min tankeverksamhet. Jag minns att jag tänkte: -Hur ska jag klara restriktionerna så länge? Det gick ju det med.

I morse "firade" jag med att sitta på en köksstol, lyfta foten till det översta trappsteget, böja mig lätt framåt och dra på mig sockan. Blev bra mycket mindre vinkel än 90 grader men höften luxerade inte. Lite senare kände jag ändå att jag sträckt mig i rumpan. Den har jag inte hittat nåt sätt att stretcha under rehabtiden.

I helgen sov jag hos en kompis efter en fest i Luleå. Sängen jag sov i var mycket hårdare än min-det kändes rejält i kroppen, särskilt i ryggen, hela dagen igår!

Idag har det varit plusgrader i kombination med hård blåst så nu är det som en isgata ute. Usch vad jag känner mig rädd för att halka men jag får väl ta mig broddar!

12 veckor

Snön fortsätter att ösa ner, tar det aldrig slut ? Att promenera utomhus är inte att tänka på här hos mig. Att ta sig till brevlådan eller bilen är ett tillräckligt stort äventyr för en höftledsopererad! Idag har jag blivit kallad till återbesök hos en sjukgymnast på ortopeden. Den 25/3 ska jag dit. Längtar och bävar efter att få höra hennes dom om mitt ben och bäcken. Hade lite ont i opbenet igår men på det hela taget är det mer framåt än bakåt. Har mindre ont i hela kroppen nu än för några veckor sedan. Det går lite lättare på morgnarna. Jag gör "nya" saker hela tiden. Idag tankade jag tex. Det har jag nog inte gjort sedan okt, nov nån gång. En liten skitsak, javisst, men otroligt tillfredsställande att bli mer och mer självständig.

11 veckor 4 dagar

Idag är jag oerhört nöjd! Av tre direkta anledningar:
1. Jag spelade igår utan att ha nån barstol på scenen. Vi spelade två set och det andra var mer än en timme långt. Jag stod hela tiden =) OK jag dansade väl inte omkring direkt men jag stod iaf. Senast jag gjorde det var i våras nån gång.
2. Enligt maken som var vaken sov jag minst 1/2 timme på sidan inatt. Det är första gången!
3. I morse tog jag på mig sockan utan pådragare. Satt på sängen, fällde ut knät och tog utan smärta på mig strumpan.

Sedan jag skrev senast har jag haft någon dag med ont i ryggen och bäckenet men samtidigt flyttar jag fram gränsen för vad jag tål. Jag tycker att det i någon vecka har verkat som om 90 gradersrestriktionen inte längre har nån betydelse. Jag tror att jag skulle kunna böja mer men jag ska såklart inte göra det innan 8/3.

Under veckan som gått har jag också kört till Luleå fram och tillbaka tre gånger (5,5 mil enkel väg). Det har också funkat skitbra.

När jag sitter kan jag hålla benet ovanför fotpallen typ 13 sekunder nu. Det låter kanske lite men för mig som inte ens kunde få upp benet på den pallen för 10 veckor sedan är det fantastiskt.

Jag har reflekterat över hur olika upplevelser och problem jag och mina höftkompisar har efter operationen. Nån går utan kryckor direkt, nån har kvar en efter 10 veckor.
Nån lyfter benet i liggande efter 1-2 veckor, nån knappt efter 11. Nån sover på sidan efter 1 vecka, nån efter 11. Nån behöver värktabletter länge, nån knappt alls osv...

Nu hoppas jag på att benet ska bli lite "lättare" här framöver, att det ska kännas naturligt att ligga på sidan samt att bäckenet ska fortsätta att komma i läge utan att jag får ryggskott.

10 veckor 4 dagar

Igår spelade jag på en scen som var 60 cm hög. Den hade ingen trappa så jag använde en plastbalja för att kliva upp och ner. Det blev att antal upp- och nedstigningar med soundcheck och flera spelset men varje gång fick någon hålla mig i handen. Två gånger under kvällen klev jag nedåt med det ickeopererade benet först, jag kände hur det tog som tusan i lårmuskeln på opbenet. Idag har jag grym träningsvärk. Tydligen är benet inte så starkt som jag trodde. Måste försöka belasta lite mer framöver. I veckan har jag mest bara promenerat och stretchat. För övrigt så håller förbättringen i sig med ett och annat bakslag så på det hela taget är jag nöjd just nu.

10 veckor 1 dag

Tänkte inte ens på att skriva igår, på 10veckorsdagen. Jag har verkligen ett genombrott just nu, enda minimala bakslaget i söndags. Kroppen är SÅÅÅ tjänstvillig, så mjuk, så stark. Det är säkert 1,5 år sen, minst, sen jag kände mig så här =)

Jag minns när tvåhöfterskompisen var här på middag 4 veckor postop, då sa hon att det kändes helt perfekt. Sen, efter 9 veckor, sa hon att känslan hon hade då inte var att jämföra med 4veckorskänslan.

Idag har jag:
Vaknat 06.00, mjukat upp lite i sängen
Stigit upp 06.30, lite styv och stel men hämtat tidningen, kört upp dottern och skramlat hennes ägg, kokat kaffe och kört upp maken.
Duschat, åkt till jobbet, repat från 9.30-16.00 med avbrott för presskonferens och lunch. Kroppen har funkat.
Kommit hem vid 16.30, lagat mat (utan att vila), Kört bil iväg för ett antal ärenden, hälsat på mamma, kommit hem, hängt tvätt, diskat handdisk, bytt strängar, messat, mailat, övat...Fortfarande utan att vila...
Nu är klockan 23.30, ryggen har hört av sig lite, lite så jag ska väl gå och lägga mig men den senaste veckan känns som en enda stor seger. Fy fan vad jag är bra, fy fan vad min kropp är bra, fy fan vad ortopedin är bra.
Till alla er höftkompisar därute-håll ut!!!

9 veckor 4 dagar

Idag och igår har jag upplevt en markant förbättring. Rygg, axlar och bäcken har inte alls hört av sig på samma sätt som förut. Herregud vad bra det känns! Jag körde bil både igår kväll och idag utan obehag. Jag har promenerat idag och behövde bara vila en gång på vägen =)Hoppas, hoppas att det är en trend!

9 veckor 2 dagar

Har blivit vrålförkyld. Ringde till vårdcentralen för att höra om jag ska ta en bakterieodling för att se om jag behöver antibiotika. Distriktssköterskan sa att det är bara om jag är på väg att få lunginflammation men hur vet man det i förväg egentligen?

Såg just att jag stängt av anonyma från att kommentera min blogg. Det har jag ändrat på så finns det nån därute som varit sugen så är det fritt fram nu =)

9 veckor

Idag fick jag besked från ortopeden att det är ok med långflygning i slutet av mars. Stödstrumpor ska jag ha, vicka på tårna och kanske ta nån magnecyl. USA-here I come!
I söndags slog jag promenadrekord, 2 km blev det. För övrigt blir jag ibland så himla otålig. Jag kan liksom göra det mesta men långsamt och inte så länge. Vill vara fit for fight nu. Det är fortfarande rygg och bäcken som spökar. Op-benet känns inte alls särskilt svagt, bara stelt. Knät är däremot fortfarande svullet, mer så mot slutet av dagen.

Jag har inte fått pengar från försäkringskassan för min heltidssjukskrivning. Intyget är postat så antingen är det posten eller f-kassan som strulat bort det.

Det är iaf stimulerande att vara tillbaka på jobbet. Träffa folk och ha en uppgift att utföra är bra för mig!

8 veckor två dagar

Har alltså börjat jobba i veckan. Det kändes tämligen otäckt i helgen eftersom jag var ganska knäckt då. Det verkade svårt att få till en lagom avvägning mellan träning och vila. Döm om min förvåning när kroppen bara mått BÄTTRE av att jobba. Jag har ganska långa gångsträckor på min arbetsplats och förmodligen är det de som gjort susen. Jag hoppas det håller i sig. Jag går både fortare och mer avspänt nu. Utomhus är det ju tokvinter så där känns det alltid lite osäkert. Igår hade jag bokat en massage också och den kändes bättre än förra gången.

Uppåt nu =)

7 veckor

Under förra veckan ökade jag på cyklingen tills jag var uppe i 2x20 minuter sen under helgen var det både fester, konserter och shopping vilket totalt knäckte mig. Tränade sen ingenting på lördagen och bara lite på söndagen och nu känns det bättre igen. I söndags trodde jag att jag skulle få ryggskott och fick lov att äta Paraflex.

Idag har jag varit hos en sjukgymnast med specialisering inom OMT (ortopedisk manuell terapi). Jag bokade besöket för att få veta om jag är på rätt väg, om jag ska lägga till eller dra ifrån nån övning. Hon verkade väldigt kunnig och jag beskrev hur jag slängt ut benet under artrostiden och hur jag sen försökt få ihop benen, gå rakt osv. Hon sa att jag gjorde helt rätt men att mitt lårben i dagsläget ser ut att vara några mm längre. Det är möjligt att det trycks ihop under läkningstiden. Hon sa att jag inte hade några låsningar i bäckenet men att jag som överrörlig ska träna de djupa magmusklerna extra mycket för att på så vis komma åt de små musklerna i ländryggen. Ryggups ska jag inte göra eftersom de mest tränar ytmuskulaturen och då kan verkan bli den motsatta. Hon tyckte vidare att jag ska ta bort mitt 5 mm inlägg i vänster sko. Hon tyckte inte att vi skulle göra något manipulativt med bäckenet i dagsläget iaf.

Jag beskrev också hur jag innan operationen haft ont i knät och att benet varit vinklat utåt i knäleden. Det har ju blivit nästan helt bra men knät är fortfarande lite svullet. Hon sa då att svullnad kan ligga kvar länge.

Hon ägnade en timme åt mig och jag känner mig väldigt nöjd med att ha träffat henne. Nu blir det mer magövningar och fortsatt cykling.

På måndag ska jag alltså börja jobba 50%. Det känns faktiskt både kul och läskigt.

Här hemma tar jag numera trapporna "som vanligt" i både uppåt och nedåtgående. Jag får på mig jeansen utan griptång men lyfta benet i liggande går fortfarande skitkasst =(

6 veckor

Det känns underligt att det gått 6 veckor. Samtidigt som det känns som igår känns det som evigheter sedan. Objektivt sett har det såklart blivit bättre hela tiden men under en och samma dag kan det växla rätt mycket mellan total smärtfrihet och rejält ont. Mycket beroende på vad jag gör, hur mycket jag gör av en och samma sak osv. Jag har försökt öka på träningen. Just nu cyklar jag 2x15 minuter/dag + alla övningar. Jag har varit på jobbet flera gånger av olika anledningar. Det känns stimulerande men tröttande varje gång. Idag har jag jobbat nästan hela dagen i sängen vid datorn trots att jag inte är i tjänst ännu.

Igår var jag på massage som subventioneras via jobbet. Det var lite jobbigt att ligga på mage på britsen den halvtimme behandlingen tog. Dessutom bad jag om extra behandling av mitt ryggslut men när massören tryckte där kändes det ganska obehagligt så hon fick koncentrera sig på axlar och nacke. Idag har jag nackspärr!

Jag har iaf bestämt mig för att börja jobba halvtid 1/2. Undrar hur det ska gå.

Jag har på senaste tiden tagit någon smärtstillande tablett då och då. Jag antar att det är för att jag ökar på träningen som jag behöver dem.

Till veckan ska jag träffa en OMTsjukgymnast. Det känns bra att hon tittar på mig när jag tränar och går ifall något behöver korrigeras.

5 veckor 1 dag

Tänkte jag skulle ge en utförlig beskrivning av hur jag tränat idag:
20 dra upp benet i sängen
20 lyfta rumpan i sängen
50 situps i sängen
15 lyfta överkroppen liggande på mage
10 min cykling
20 lyfta benet i sidled (stående)
20 lyfta knät (stående
20 lyfta benet bakåt (stående)
stretch framsida lår, höftböjare, insida lår, rygg

Det programmet körde jag på morgonen eller rättare sagt under loppet av ett par timmar under morgonen. Vilade mellan och efteråt. Sen var jag lite mer i farten, till jobbet på ett möte, tog bort julsaker hemma osv. Innan jag skulle köra samma program på kvällen vilade jag typ 20 min. Men...jag orkade inte alla övningar, benet blev som bly och resten av kroppen öm. Jag gjorde misstaget att jag skulle hinna allt innan "Morden i Midsumer" Det blev helt enkelt för hårt och för tätt mellan övningarna. Så mitt råd till dig som läser det här är att låta ditt program dra ut på tiden. Det verkar vara det bästa för mig iaf.

Imorgon ska jag försöka få tag i en OMTsjukgymnast.

5 veckor

Under helgen var jag lite trött och låg. Tyckte att det funkade dåligt med kroppen. På söndagen tog jag en promenad som kändes jobbig men när jag sedan cyklade på kvällen kändes det som det vände.

Igår cyklade jag två gånger och kände mig stark och rak, var på lunch med några jobbarkompisar, hälsade på mamma.

Idag började dagen lika bra men sen var jag på stan en stund och efter det kroknade jag. Det känns så ont i vänstra sidan, som om höften ska gå ur led, och den högra blir tung. Cykla for the win!

Tvåhöfterskompisen var förbi, hon skulle ut på promenad men då hade jag just cyklat så jag avstod att följa med. Hon har, precis som jag, upplevt att det kluckat i höften. Vi pratade lite om bilkörning och varmvattengympa.

Ska på utvecklingssamtal på jobbet på måndag. Har ju som plan att börja jobba 50% antingen 25/1 eller 1/2. Det känns oerhört att sia om hur det ska gå.

Har också en jobbresa till USA i slutet av mars, den vill jag ju såklart med på. Måste höra mig för med ortopeden för jag läste om nån höftbytare som fick blodpropp på långflygning.

4 veckor 3 dagar eller 1 månad

I morse väcktes jag av telefonen. Det var från ortopedmottagningen, de ville höra om jag ätit antibiotika eller haft urinvägsinfektion efter operationen. De frågade också om mitt sår hade lagts om någon gång mellan operationstillfället och agrafftagningen. Mitt sjukhus har vunnit pris för att ha utomordentliga hygienföreskrifter och har färre infektioner än de flesta andra. Jag kunde bidra till den fina statistiken eftersom jag inte lidit av någon infektion alls.
De frågade också om min smärtupplevelse efter operationen. Jag berättade att jag känner mycket mer av min sneda kropp än av operationsstället. Man kan tydligen ha ganska ont i ljumsken men det har jag ju inte haft. Så mitt svar blev "försumbar". Hon som ringde frågade också om jag hade några funderingar, vilket jag inte hade, och berättade om återbesöket som jag kommer att kallas till efter 4 månader.

Lite senare idag satte jag mig på träningscykeln för första gången. Det var lite läskigt att komma upp på den men det gick bra. Styret är dessutom ställbart åt alla möjliga håll så jag kunde få en bra position. Jag cyklade 3 minuter med lätt motstånd bara för att prova. Det kändes bra!

En kollega har ringt och pratat jobb. Det är en märklig känsla att å ena sidan vara helt inne i jobbet och å andra tycka att det är nåt som inte rör mig...

4 veckor 2 dagar

Idag var jag stelare på morgonen än jag varit på flera dagar. Sen efter varv 1 av sjukgymnastiken kände jag mig som för tre år sedan. Arne Tammert eller vad han hette, han med "ge mig en kvart av din dag" (morgongympa) framstår som en riktig Messias.

På eftermiddagen åkte vi en sväng till stan. Tog täckbyxor för att undvika gårdagens trauma (-27 idag). Glad och stark gick jag från bilen men efter bara några få ställen var jag helt slut. När jag blir slut så är det inte särskilt mycket i den opererade höften, mer i den andra samt i ryggslutet. Efter lite vila och en omgång gympa kändes det bra igen.

Fick ytterligare en räkning på vårdavgift, för det sista dygnet den här gången. Jag tycker det är lite lustigt att det kostar 80 kronor per dygn, det är ju som varken eller...

Mailade jobbet för att kolla om arbetsgivaren betalar vårdavgiften. Jag är statligt anställd och har därmed fri medicin och sjukvård men alla poster ersätts inte.

4 veckor 1 dag

Igår hade jag alltså gig. Jag var ganska orolig för hur kroppen skulle funka men det gick ganska bra. Jag satt på en hyfsat hög barstol utom på de låtar jag sjöng då jag stod. Jag fick egen nyckel till handikapptoan på krogen. Toaletterna på damernas var det lägsta jag sett. Tänk vilka saker man lägger märke till nu efter operationen! Kände mig också orolig för hur det skulle bli att ta sig fram bland partysugna människor men det gick också bra. Jag hade många vänner i publiken och de kom och frågade efter hur jag mådde och så.

Efteråt for jag direkt hem när de andra råddade. Så småningom dök sambon och trummisen med gemål upp. Vi satt och utvärderade till 4.30tiden. Ungarna som hade varit här under kvällen hade lämnat ett bombnedslag efter sig (de var vakna när jag kom hem) men jag lyssnade på kroppen och sket i att röja.

När jag vaknade idag kände jag mig mörbultad men kroppen kom igång hyfsat. Jag gjorde mina övningar och vilade.

Sambo åkte vid 16 för att köra grejor från gårdagen, jag åkte med för att hälsa på mamma. När han hämtat mig åkte vi till Kvantum för att handla.
Att gå på stengolv är definitivt jobbigare än att gå hemma eller på snö. När jag gick till bilen tänkte jag att jag definitivt inte är jobbmässig ännu. Helt slut i ryggslut och bäckenet!

Sen blev jag (förmodligen) varse det som jag läst om och som tvåhöfterskompisen berättat om-ilningar i höftleden. Här är det -25 just nu så förmodligen kröp kylan ända in till titanet. Väldigt obehagligt, det kändes som om allt satt löst.
La mig under täcket när vi kom tillbaka men värmen i kroppen har inte kommit tillbaka ännu, nu är det ändå tre timmar sedan.

Imorgon har jag som plan att cykla på träningscykeln. Hoppas att jag tar mig upp på den och att det funkar.

3 veckor 6 dagar

De sex dagarna sedan mitt förra inlägg har stadigt gått uppåt. Jag går för det mesta utan kryckor inne även på morgonen. Jag har promenerat vissa dagar men vädret har inte varit särskilt promenadvänligt, antingen -20 eller snöfall. På nyårsaftonen förtog jag mig lite. Gick till ICA, stod i köket och lagade mat ganska länge, sen hade vi folk här hemma så jag satt i min stol i ca 10 timmar. Aj vad det kändes dagen efter. På nyårsdagen tillät jag mig att ta en komplett vilodag och det lönade sig.

Nu känns det bättre för varje dag. Blir rakare i bäckenet känns det som. Höftböjaren blir längre. Benet går lättare att manövrera överhuvudtaget.

Jag har inte berättat vad som hände med en av de två agraffer som distriktssköterskan tappade på golvet: En dag när jag slidade in benet i en byxa åkte den rakt in under nageln på en tå på surbenet. Vilken tur att min dotter var hemma, hade aldrig fått bort den med griptången.

Igår repade vi inför morgondagens gig. Det blev ett tretimmarsrep eftersom vi ska kompa en massa gäster. Kroppen höll! Hoppas den funkar imorgon också

Pillade bort alla tejpremsorna för att få tvätta ärret ordentligt i duschen. Det finns en liten, liten grej som det kommer pyttelite klar vätska ur. Tänker inte oroa mig för det.

Har också en oerhörd störtmens. Jag brukar alltid menstruera rikligt så gissa hur kombinationen med blodförtunnande sprutor verkar. Imorgon tar jag iaf sista sprutan och det ska bli skönt.