tisdag 26 januari 2010

7 veckor

Under förra veckan ökade jag på cyklingen tills jag var uppe i 2x20 minuter sen under helgen var det både fester, konserter och shopping vilket totalt knäckte mig. Tränade sen ingenting på lördagen och bara lite på söndagen och nu känns det bättre igen. I söndags trodde jag att jag skulle få ryggskott och fick lov att äta Paraflex.

Idag har jag varit hos en sjukgymnast med specialisering inom OMT (ortopedisk manuell terapi). Jag bokade besöket för att få veta om jag är på rätt väg, om jag ska lägga till eller dra ifrån nån övning. Hon verkade väldigt kunnig och jag beskrev hur jag slängt ut benet under artrostiden och hur jag sen försökt få ihop benen, gå rakt osv. Hon sa att jag gjorde helt rätt men att mitt lårben i dagsläget ser ut att vara några mm längre. Det är möjligt att det trycks ihop under läkningstiden. Hon sa att jag inte hade några låsningar i bäckenet men att jag som överrörlig ska träna de djupa magmusklerna extra mycket för att på så vis komma åt de små musklerna i ländryggen. Ryggups ska jag inte göra eftersom de mest tränar ytmuskulaturen och då kan verkan bli den motsatta. Hon tyckte vidare att jag ska ta bort mitt 5 mm inlägg i vänster sko. Hon tyckte inte att vi skulle göra något manipulativt med bäckenet i dagsläget iaf.

Jag beskrev också hur jag innan operationen haft ont i knät och att benet varit vinklat utåt i knäleden. Det har ju blivit nästan helt bra men knät är fortfarande lite svullet. Hon sa då att svullnad kan ligga kvar länge.

Hon ägnade en timme åt mig och jag känner mig väldigt nöjd med att ha träffat henne. Nu blir det mer magövningar och fortsatt cykling.

På måndag ska jag alltså börja jobba 50%. Det känns faktiskt både kul och läskigt.

Här hemma tar jag numera trapporna "som vanligt" i både uppåt och nedåtgående. Jag får på mig jeansen utan griptång men lyfta benet i liggande går fortfarande skitkasst =(

tisdag 19 januari 2010

6 veckor

Det känns underligt att det gått 6 veckor. Samtidigt som det känns som igår känns det som evigheter sedan. Objektivt sett har det såklart blivit bättre hela tiden men under en och samma dag kan det växla rätt mycket mellan total smärtfrihet och rejält ont. Mycket beroende på vad jag gör, hur mycket jag gör av en och samma sak osv. Jag har försökt öka på träningen. Just nu cyklar jag 2x15 minuter/dag + alla övningar. Jag har varit på jobbet flera gånger av olika anledningar. Det känns stimulerande men tröttande varje gång. Idag har jag jobbat nästan hela dagen i sängen vid datorn trots att jag inte är i tjänst ännu.

Igår var jag på massage som subventioneras via jobbet. Det var lite jobbigt att ligga på mage på britsen den halvtimme behandlingen tog. Dessutom bad jag om extra behandling av mitt ryggslut men när massören tryckte där kändes det ganska obehagligt så hon fick koncentrera sig på axlar och nacke. Idag har jag nackspärr!

Jag har iaf bestämt mig för att börja jobba halvtid 1/2. Undrar hur det ska gå.

Jag har på senaste tiden tagit någon smärtstillande tablett då och då. Jag antar att det är för att jag ökar på träningen som jag behöver dem.

Till veckan ska jag träffa en OMTsjukgymnast. Det känns bra att hon tittar på mig när jag tränar och går ifall något behöver korrigeras.

onsdag 13 januari 2010

5 veckor 1 dag

Tänkte jag skulle ge en utförlig beskrivning av hur jag tränat idag:
20 dra upp benet i sängen
20 lyfta rumpan i sängen
50 situps i sängen
15 lyfta överkroppen liggande på mage
10 min cykling
20 lyfta benet i sidled (stående)
20 lyfta knät (stående
20 lyfta benet bakåt (stående)
stretch framsida lår, höftböjare, insida lår, rygg

Det programmet körde jag på morgonen eller rättare sagt under loppet av ett par timmar under morgonen. Vilade mellan och efteråt. Sen var jag lite mer i farten, till jobbet på ett möte, tog bort julsaker hemma osv. Innan jag skulle köra samma program på kvällen vilade jag typ 20 min. Men...jag orkade inte alla övningar, benet blev som bly och resten av kroppen öm. Jag gjorde misstaget att jag skulle hinna allt innan "Morden i Midsumer" Det blev helt enkelt för hårt och för tätt mellan övningarna. Så mitt råd till dig som läser det här är att låta ditt program dra ut på tiden. Det verkar vara det bästa för mig iaf.

Imorgon ska jag försöka få tag i en OMTsjukgymnast.

tisdag 12 januari 2010

5 veckor

Under helgen var jag lite trött och låg. Tyckte att det funkade dåligt med kroppen. På söndagen tog jag en promenad som kändes jobbig men när jag sedan cyklade på kvällen kändes det som det vände.

Igår cyklade jag två gånger och kände mig stark och rak, var på lunch med några jobbarkompisar, hälsade på mamma.

Idag började dagen lika bra men sen var jag på stan en stund och efter det kroknade jag. Det känns så ont i vänstra sidan, som om höften ska gå ur led, och den högra blir tung. Cykla for the win!

Tvåhöfterskompisen var förbi, hon skulle ut på promenad men då hade jag just cyklat så jag avstod att följa med. Hon har, precis som jag, upplevt att det kluckat i höften. Vi pratade lite om bilkörning och varmvattengympa.

Ska på utvecklingssamtal på jobbet på måndag. Har ju som plan att börja jobba 50% antingen 25/1 eller 1/2. Det känns oerhört att sia om hur det ska gå.

Har också en jobbresa till USA i slutet av mars, den vill jag ju såklart med på. Måste höra mig för med ortopeden för jag läste om nån höftbytare som fick blodpropp på långflygning.

fredag 8 januari 2010

4 veckor 3 dagar eller 1 månad

I morse väcktes jag av telefonen. Det var från ortopedmottagningen, de ville höra om jag ätit antibiotika eller haft urinvägsinfektion efter operationen. De frågade också om mitt sår hade lagts om någon gång mellan operationstillfället och agrafftagningen. Mitt sjukhus har vunnit pris för att ha utomordentliga hygienföreskrifter och har färre infektioner än de flesta andra. Jag kunde bidra till den fina statistiken eftersom jag inte lidit av någon infektion alls.
De frågade också om min smärtupplevelse efter operationen. Jag berättade att jag känner mycket mer av min sneda kropp än av operationsstället. Man kan tydligen ha ganska ont i ljumsken men det har jag ju inte haft. Så mitt svar blev "försumbar". Hon som ringde frågade också om jag hade några funderingar, vilket jag inte hade, och berättade om återbesöket som jag kommer att kallas till efter 4 månader.

Lite senare idag satte jag mig på träningscykeln för första gången. Det var lite läskigt att komma upp på den men det gick bra. Styret är dessutom ställbart åt alla möjliga håll så jag kunde få en bra position. Jag cyklade 3 minuter med lätt motstånd bara för att prova. Det kändes bra!

En kollega har ringt och pratat jobb. Det är en märklig känsla att å ena sidan vara helt inne i jobbet och å andra tycka att det är nåt som inte rör mig...

torsdag 7 januari 2010

4 veckor 2 dagar

Idag var jag stelare på morgonen än jag varit på flera dagar. Sen efter varv 1 av sjukgymnastiken kände jag mig som för tre år sedan. Arne Tammert eller vad han hette, han med "ge mig en kvart av din dag" (morgongympa) framstår som en riktig Messias.

På eftermiddagen åkte vi en sväng till stan. Tog täckbyxor för att undvika gårdagens trauma (-27 idag). Glad och stark gick jag från bilen men efter bara några få ställen var jag helt slut. När jag blir slut så är det inte särskilt mycket i den opererade höften, mer i den andra samt i ryggslutet. Efter lite vila och en omgång gympa kändes det bra igen.

Fick ytterligare en räkning på vårdavgift, för det sista dygnet den här gången. Jag tycker det är lite lustigt att det kostar 80 kronor per dygn, det är ju som varken eller...

Mailade jobbet för att kolla om arbetsgivaren betalar vårdavgiften. Jag är statligt anställd och har därmed fri medicin och sjukvård men alla poster ersätts inte.

onsdag 6 januari 2010

4 veckor 1 dag

Igår hade jag alltså gig. Jag var ganska orolig för hur kroppen skulle funka men det gick ganska bra. Jag satt på en hyfsat hög barstol utom på de låtar jag sjöng då jag stod. Jag fick egen nyckel till handikapptoan på krogen. Toaletterna på damernas var det lägsta jag sett. Tänk vilka saker man lägger märke till nu efter operationen! Kände mig också orolig för hur det skulle bli att ta sig fram bland partysugna människor men det gick också bra. Jag hade många vänner i publiken och de kom och frågade efter hur jag mådde och så.

Efteråt for jag direkt hem när de andra råddade. Så småningom dök sambon och trummisen med gemål upp. Vi satt och utvärderade till 4.30tiden. Ungarna som hade varit här under kvällen hade lämnat ett bombnedslag efter sig (de var vakna när jag kom hem) men jag lyssnade på kroppen och sket i att röja.

När jag vaknade idag kände jag mig mörbultad men kroppen kom igång hyfsat. Jag gjorde mina övningar och vilade.

Sambo åkte vid 16 för att köra grejor från gårdagen, jag åkte med för att hälsa på mamma. När han hämtat mig åkte vi till Kvantum för att handla.
Att gå på stengolv är definitivt jobbigare än att gå hemma eller på snö. När jag gick till bilen tänkte jag att jag definitivt inte är jobbmässig ännu. Helt slut i ryggslut och bäckenet!

Sen blev jag (förmodligen) varse det som jag läst om och som tvåhöfterskompisen berättat om-ilningar i höftleden. Här är det -25 just nu så förmodligen kröp kylan ända in till titanet. Väldigt obehagligt, det kändes som om allt satt löst.
La mig under täcket när vi kom tillbaka men värmen i kroppen har inte kommit tillbaka ännu, nu är det ändå tre timmar sedan.

Imorgon har jag som plan att cykla på träningscykeln. Hoppas att jag tar mig upp på den och att det funkar.

måndag 4 januari 2010

3 veckor 6 dagar

De sex dagarna sedan mitt förra inlägg har stadigt gått uppåt. Jag går för det mesta utan kryckor inne även på morgonen. Jag har promenerat vissa dagar men vädret har inte varit särskilt promenadvänligt, antingen -20 eller snöfall. På nyårsaftonen förtog jag mig lite. Gick till ICA, stod i köket och lagade mat ganska länge, sen hade vi folk här hemma så jag satt i min stol i ca 10 timmar. Aj vad det kändes dagen efter. På nyårsdagen tillät jag mig att ta en komplett vilodag och det lönade sig.

Nu känns det bättre för varje dag. Blir rakare i bäckenet känns det som. Höftböjaren blir längre. Benet går lättare att manövrera överhuvudtaget.

Jag har inte berättat vad som hände med en av de två agraffer som distriktssköterskan tappade på golvet: En dag när jag slidade in benet i en byxa åkte den rakt in under nageln på en tå på surbenet. Vilken tur att min dotter var hemma, hade aldrig fått bort den med griptången.

Igår repade vi inför morgondagens gig. Det blev ett tretimmarsrep eftersom vi ska kompa en massa gäster. Kroppen höll! Hoppas den funkar imorgon också

Pillade bort alla tejpremsorna för att få tvätta ärret ordentligt i duschen. Det finns en liten, liten grej som det kommer pyttelite klar vätska ur. Tänker inte oroa mig för det.

Har också en oerhörd störtmens. Jag brukar alltid menstruera rikligt så gissa hur kombinationen med blodförtunnande sprutor verkar. Imorgon tar jag iaf sista sprutan och det ska bli skönt.