10 och en halv månad

Det går faktiskt framåt för mig. I nuläget känns det som problemen i det icke-opererade benet håller på att försvinna eller åtminstone minska. Jag hoppas ju såklart att det är som ortopeden sa; efter ett år kan man säga hur det gick. Hursomhelst hugger det mindre ofta i ljumsken, strålandet nedöver lårets insida och knävärken har försvunnit.

Jag tänker att antingen har jag lärt mig parera en ev. ny artros eller så har kroppen anpassat sig till det nya. Förhoppningsvis har mina problem berott på snedheten i mitt bäcken. =)

Jag har också blivit medveten om vikten att ha riktigt bra skor. Jag har oftast haft sneakers under flera år, med ortopedisk sula dessutom, men när jag köpte nya märkte jag en otrolig skillnad. De jag bytte ut var väldigt snedtrampade sedan min värsta preoptid.

Så sammantaget känner jag mig tämligen hoppfull just nu. (och jodå, jag har simmat flera gånger)

Simning

Jag har kommit igång med simning. Det känns otroligt bra! Jag minns så väl förra sommaren då jag faktiskt inte alls kunde simma bröstsim. Det gick helt enkelt inte att utföra bentagen.
Nu simmar jag 1000 meter som ingenting och ingen av höfterna protesterar. I våras vågade jag av nån anledning inte åka och simma. Minnet från oförmågan förra sommaren var för färskt.