3 veckor

Igår när jag skulle hälsa på mamma tog jag på mig ett par jeans! Kändes helt fantastiskt även om de var snävare över höger ben.
Idag har jag först promenerat 2 kvarter tillsammans med tvåhöfterskompisen och sambon. Han skrattade åt oss när vi betraktade trottoarkanter som höga stup =)
Efter en liten vilostund åkte vi till stan för att köpa skor. I den tredje affären hittade jag ett bra par men när jag kom hem efter det var jag fullständigt slut. Hela kroppen skrek efter vila så det var bara att lyda. Blir nog så resten av kvällen känner jag.
Min mage är förresten helt blå av alla sprutor, märks tydligt att innehållet är just blodförtunnande.

2 veckor 4 dagar

Vaknade vid 8, kände knappt nåt kryckbehov när jag gick till toa. Gick tillbaka till sängen, gjorde övningarna, spelade mobil och kelade med katten. Steg upp vid 9. Kroppen kändes ganska bra.
Resten av familjen sov till 12.30. Efter det tog sambon och jag en likadan promenad som igår. Pratade med tvåhöfterskompisen på vägen, hon hade promenerat hela vägen till hockeyanläggningen. Imponerande.

Efter lite vila och dusch åkte vi iväg till mamma. Ytterligare promenad i sjukhuset. Mamma hade iaf tagit sig runt med rollator istället för gåbord idag.

På hemvägen handlade vi på Kvantum, mera promenera! När jag gick till bilen efteråt kände jag mig fullständigt färdig i både höfter och rygg. Var tvungen lägga mig när vi kom hem. Det blev lite för mycket idag helt enkelt.

Har inte varit på Kvantum sedan i början av november tror jag... =)

2 veckor 3 dagar

Juldagen, årets lugnaste dag. Vilket läge att vara en mönsterpatient! Steg upp vid 7.30, gick till toa-mindre morgonstel =) Lade mig igen och somnade om till 10.30. Körde programmet, har lagt till några egna övningar. Lyfter (eller försöker iaf) lyfta benet i liggande med svanken kvar i sängen. Får upp benet några mm typ. Jag kör också sida-till-sida övningen sittande i fåtölj med benet på fotpall. Eftersom möbeln är i skinn går det mycket bättre än i sängen.

Gick på lååååååååååångpromenad, ända bort till butiken här i bostadsområdet, kan kanske vara 250 m enkel väg. Det gick iaf bra, eftersom det snöat så otroligt mycket har jag inte promenerat sedan i söndags. Träffade 3 olika andra par på promenad så det tog ganska lång tid eftersom vi stannade och snackade.

Har bestämt mig för att prova träningscykeln inom några dagar. Måste bara få den till nåt rum här på övervåningen.

De senaste dagarna har ryggen protesterat mindre, verkar som att jag sakta men säkert hittar rätt.

Provade lägga mig i soffan igår-Yeah!! Lite råddigt att ta sig upp men det gick.

Trycket i ryggslutet känns fortfarande när jag sitter länge eller står men inte mer än förut.

2 veckor

Idag kom distriktssköterskan och tog agrafferna. Jag fick lägga mig i sängen, först på rygg och sedan lite på halvsida för de mest ryggnära stygnen-Har du tagit agraffer nån gång förut, frågade hon. Nä, sa jag. De brukar säga att det nyps berättade hon. Det gjorde det inte för mig. En enda kände jag av annars var det helt lugnt. Hon sa att ärret var helt perfekt, ingen infektion eller ens hudreaktion på metallen. Hon tejpade några tejpremsor tvärsöver det ca. 13 cm långa ärret.

Idag har ryggen varit mycket mjukare än igår, jag tog en Diklofenak mitt på dagen och det kanske var det som gjorde susen.

Tvåhöfterskompisen berättade att hon också känner tryck i ryggslutet eller rumptrakten, i hennes fall särskilt när hon reser sig från sittande. Den känslan hade iaf gått över i den första höften. Det känns förhoppningsfullt.

För övrigt är det besöksförbud på ortopeden där mamma ligger, misstänkt vinterkräksjuka...

1 vecka 6 dagar

De senaste dagarna har varit både bra och dåliga. Bra för att benet lär sig nya tricks hela tiden. Kommer upp i säng och på fotpall hyfsat problemfritt, tog pyttepromenader både lördag och söndag, övningarna går bättre och bättre med fler och fler upprepningar. Ofta lyckas jag hålla ihop benen också men det tröttar ryggen.

I morse ringde jag till distriktsköterskan för att få veta om jag skulle komma dit imorgon för stygnen men det slipper jag, hon gör hembesök. Gissa om jag ska prova ligga på sidan då ?

Ibland när jag suttit en längre stund känner jag ett sorts tryck inne i rumpan, får fråga om det imorgon.

Däremot har min mamma brutit lårbenshalsen och bilen har skurit och på torsdag är det julafton....

1 vecka 3 dagar

Morgonstel som vanligt men jag lade mig igen efter toabesök och kunde sedan stiga upp betydligt mjukare. Dagen har ägnats åt lite jobb sen har sambostackaren fått ränna runt och göra ärenden. När han till slut kom hem vid 18 fick han direkt rycka ut igen för att lämna igen förra helgens filmer.

Jag har varit lite snällare mot kroppen idag, tränat lite mindre, tryckt ihop benen lite mindre och det känns bra. Noterade iaf en förbättring idag också, i rörelsen lyfta benet i sidled ledas det lite, lite i höften och inte som förut (har haft den rörelsen i preopprogrammet också) i midjan enbart.

Att sitta framför TVn är fortfarande inte riktigt bekvämt i någon av mina stolar, kanske jag provar soffan imorgon...

1 vecka 2 dagar

En väldigt blandad dag idag. Vaknade strax före 7.00, låg kvar ett tag innan det var dags att gå på toa. Då var jag fortfarande väldigt styv och stel. Ropade åt dottern när jag gick förbi hennes rum, hon tog sig upp =) Lade mig igen och försökte stretcha och göra de liggande övningarna, när jag steg upp nästa gång kändes kroppen mycket bättre. Fortsatte med de upprätta övningarna, drack kaffe, glodde lite på TV (är det alltid Bonde söker fru)och jobbade med sambon inför vårterminen. Kände mig stark och duktig, fick upp benet både på fotpallen och i sängen.

Vår vän rörmokaren kom förbi med luftskruvar, det är kallt nu! Han har opererat axeln och är sjukskriven. Så sjukt att vi börjar vara i den åldern att det är nåt fel på alla, är det inte leder så är det blodtryck eller nåt annat. Är inte vi typ 22?

Sambon drog till jobbet och jag tog en lur, den blev bara 30 minuter men skön. Sträckte och tränade och steg sen upp och gjorde resten av övningarna. Ringde till naprapaten som tyckte att jag skulle följa höftrehaben och komma till honom i februari. Det låter väl bra.

Familjen kom hem och när jag skulle gå och duscha måste jag ha gjort nåt överilat för det knäckte till både i höften och i knät. Sen gjorde det riktigt ont att stödja på knät. Jag blev riktigt rädd och lade mig en stund istället för att duscha. När jag till slut gjorde det kände jag mig ganska ynklig. Usch vilken känslomässig ber-och-dalbana det är just nu.

Nu ikväll känns det lite bättre men jag har tagit ledigt från kompensera-bäckenet-rörelserna för idag.

1 vecka 1 dag

Idag är det en bra dag trots att jag inte kunde lyssna på dottern, det hade iaf gått bra för henne!
Var ganska stel och trögstartad på morgonen men efter lite rörelser i sängen gick det bättre.

Jag har pratat i telefon med 2-höfterkompisen, hon har tagit stygnen idag men hon hade en blodansamling under huden som visserligen inte var infekterad men gjorde ont. Dessutom hade hon drabbats av yrsel som tydligen hade med fysiska belastningar att göra. Däremot går hon hur bra som helst utan kryckor.

Jag har tränat och vilat, på rygg och på mage, tagit spruta och varit en duktig patient. Dessutom har jag pratat med en annan kompis som har besökt snart sagt varenda sjukgymnast, osteopat, naprapat och kiropraktor som finns att uppbringa. Han säger att den som rekommenderats mig är mycket bra. Det känns skönt, ska kontakta honom.

Jag har tagit beslut att inte sjunga på begravning på lördag. Det känns bra, resan dit och hårda kyrkbänkar hade inte varit snällt mot kroppen. Brorsan och en kusin gör det istället.

Sambon har gjort sin dagliga "vetedegskoll" av mitt ben. Underbenet är fritt från svullnad nu-Yeah!!

1 vecka

Väcktes av sjukgymnasten som ringde förre 8.00 Grrrrr. Hursomhelst ville han inte kännas vid att vara särskilt bra på roterade bäcken men han sa att det ofta går till sig efter en höftledsoperation om man är medveten om sitt gångmönster och försöker hålla sig rak. När jag läkt lite kunde jag annars ta kontakt med någon av deras andra sjukgymnaster för han skulle utomlands.

Jag känner mig trots allt rätt nöjd med hans svar, sambon är på mig som en hök när benet åker ut och för det mesta känns det ganska bra att hålla ihop. Trött i ryggen blir jag men jag försöker stretcha den också.

Det går lättare med övningarna så det går framåt och jag känner mig mycket bättre till mods än igår.

Sambon har noterat att det trängt in ludd från mina mjukisbyxor under plasten så jag ringde vårdcentralen men där var det kalla handen, inga tider. Ringde då ortopeden där de iaf tog min fråga på allvar och bad mig beskriva hur det såg ut. De sa också att man byter bara bandage i undantagsfall så om det börjar blöda, göra ont eller öppnas ordentligt ska jag byta annars inte.

Har bara sovit en middagslur idag så det blir nog en tidig kväll. Sova är skönt!

Imorgon har dottern konsert men jag vågar/orkar inte gå. Det känns skit.

Dag 6

Vaknade 5.30 imorse av att jag var kissnödig. Var tvungen väcka sambon för att få upp benet i sängen efteråt. Sen var det kört att somna om.

Säkert delvis därför har jag varit svinigt trött och lite ledsen idag. Sov en sväng på förmiddagen och en på eftermiddagen men jag känner mig fortfarande helt färdig. Har tränat och gått omkring här inne men saknar den sisu jag kände igår.

Ringde Step in för att få en telefontid med sjukgymnasten men han var på kurs idag. Han kommer att ringa upp, förhoppningsvis imorgon.

Hursomhelst så gäller det att inte glömma hur få dagar det har gått sedan operationen, att svullnaden gått ner, att rörligheten och styrkan kommer tillbaka succesivt, att det inte svider till när jag sätter mig längre.

Over and out!

Dag 5 breakthrough

Nu ikväll fick jag för första gången upp surbenet på fotpallen utan hjälp=)

Dag 5

Idag söndag har jag varit utan värktabletter för första gången på, tja kanske två år. Jag har inte haft mer ont för det. Skönt.

Jag har kört träningsprogrammet 3 gånger och äntligen går det lättare att dra upp benet i liggande men jag får ju inte upp det i sängen för det =(

Mamma kom hit med gofika och en granne kom förbi med en chokladask.

Skickade sambon för att köpa ett 5 mm hälinlägg som sjukgymnasten rekommenderade. Det känns att bäckenet kompenseras lite men inte så mycket att jag inte behöver kämpa. Vore det inte för bäckenet skulle jag kunna vara utan kryckor hela tiden men när jag går utan åker högerbenet utåt direkt.

Imorgon försvinner familjen till jobb och skola då gäller det att tänka till så jag klarar dagen.

Dag 4

Lördag och jag har vaknat hemma. Vaknade vid 6.30 första gången och väckte min sambo för att få med mig en väktare till toa. Tillbaka i sovrummet kunde jag inte få upp benet i sängen. Vår säng är mjukare än sjukhusets och står dessutom i en ram som bygger ca 7 cm på bredden. Fan-jag SKA klara det. Tog 2 Panodil och somnade om till 9.30. Då ringde en av dotterns kompisar, de hade nåt avtalat idag. Körde träningsprogrammet, försökte gå omkring lite och provade sen sjukgymnastens råd att ligga på mage 20 min. Det var kanon och blev fler gånger under dagen. Interflora kom med blommor från brorsan m familj. En jobbarkompis hörde av sig med sina alltid så medkännande ord.

Körde träningsprogrammet en gång till men benet strejkar fortfarande för "höga" lyft. Det är väl möjligt att svullnaden (benet är typ 33% tjockare än det andra) är en del i dilemmat.

Sen blev det entrecote och rödvin. Stackars mig...doktorn har ju sagt att jag ska för blodvärdets skull. Det var förresten 107 när jag lämnade sjukhuset igår.

Tog min spruta och bestämde mig för att skita i Panodil. Har jag inte värk ska jag väl inte ta värktabletter eller?

Glömde

...berätta att mensen den stack med svansen mellan benen. Kroppen tyckte tydligen att den inte hade tid med mens nu =)

Dag 3

Nattpersonalen kom redan 5.40 med Panodil och Voltaren. Usch vad tidigt. Efter frukosten tränade jag och tog en kryckpromenad. Pratade med sambon i telefon, han hämtar mig vid 16tiden. Sen sov jag en lur. Sömn och vila är lika viktigt för rehaben som träning. Efter lunch tränade jag igen och frågade sköterskan om jag skulle ta bort Panodil eller Voltaren först. Voltaren tyckte hon. Jag fick sjukintyg, flygintyg (som man alltid måste ha med när man ska flyga eftersom man kommer att ge utslag i säkerhetskontrollen) samt ett kort att ha med vid vård och tandvård. En höftledsoperation innebär att antibiotika blir obligatoriskt vid nya större ingrepp.

Sjukgymnasten dök upp under min kryckpromenad. Vi tränade trappor sedan testade hon min rörlighet-AJ. Jag är otroligt kort och svag i ljumske och insida lår så det måste jag stretcha extra mycket. Jag får ju inte upp benet i sängen utan att ta tag i byxbenen =)

Så småningom var det då dags för hemgång. Värk-nä fortfarande inte. Jag gick från avdelningen tämligen euforisk. Nu var det gjort-The only way is up. Förbi apoteket och sen företaget att ta sig in i bilen. Det gick riktigt bra.

Vi svängde förbi XX på hemvägen med en blomma och en vinpava. Han berättade att jag varit värsta föreläsaren med narkos- och operationspersonalen. Frågat om bakre eller främre snitt och bla, bla, bla. Det minns jag inte ett skvatt av men vi fick oss ett gott skratt.

Väl hemma med sambo och dotter blev det Flickan som lete med elden och jag kände mig väldigt lycklig!

Dag 2

Den här torsdagen var det fullt upp. Jag fick stiga upp, tvätta mig och klä på mig med arbetsterapeuten. Det var samma tjej som jag träffade på preopbesöket. Vi repeterade allt kring böja sig, vrida sig, griptång, strumppådragare och sånt. Det bästa var att jag fick på mig egna trosor nu =)

Lite senare var det dags för sjukgymnasten. Då var det bara att släppa gåbordet och ta kryckorna. Vi tränade kryckgång och tränade hemgångsprogrammet. Jag fick tips av henne om både en sjukgymnast och en naprapat som är specialiserade på roterade bäcken. Hon sa också att jag ska gå som om bäckenet var rakt med hälisättning på bägge fötterna och inte låta högerbenet åka ut. Hon tyckte att jag skulle köpa en hälkil på 5 mm för att kompensera lite innan jag träffar specialisterna. Till veckan ska jag ringa dem bägge och höra om de har några tips och när jag kan träffa dem. Mot slutet av vår träff sa sjukgymnasten: Imorgon tar vi trappgången så kan du åka hem.
XX kom förbi igen och jag tackade återigen för hans insats. Sambon besökte idag igen förstås och jag blev röntgad. Jag fick lära mig att ta sprutan med blodförtunnande som jag ska ta i en månad.

Och fortfarande inte ont! Eller ont och ont, jag skulle beskriva det som ömt, att vara mörbultad men definitivt ingen värk.

Dag 1

På morgonen kom sköterskan som för övrigt lagt kateter på mig dagen innan och hämtade mig till avdelningen. Jag fick frukost. Såret och förbandet tittades över. Blodvärdet togs-97. Jag blåste i flaskan, vickade på fötterna och spände knän och rumpa helt enligt rekommendationerna. När jag började med det på IVA var det en speciell upplevelse att märka hur bedövningen släppte uppifrån och ner, vänster först, höger sen. Efter nån timme kom personalen med ett gåbord-det var dags att stå. Först tog de bort den "vagga" av skumgummi som benet fixerats i.Nog kändes det oöverstigligt och otäckt men jag kom mig upp och gick några steg.

Då tar vi bort katetern nu sa sköterskan. Du får hjälp när du behöver kissa. Dessutom är det bra mot infektionsrisken att ta bort den.

Jag fick besök av ortopeden. Han berättade att operationen gått bra och att mina ben är lika långa. Jag hade bra benstomme och hade fått en 8as femurstam. Däremot hade formen på min ledskål varit sån att han inte kunde fräsa ur den nog för att kunna fästa skålen utan cement med tanke på att jag kommer att behöva reopereras. Då skulle det inte finnas utrymme för för nån fräsning alls vid det tillfället. Han sa också att det faktum att skålen är cementerad inte kommer att innebära nån komplikation då. Kändes bra att höra.

Så småningom var det dags för toalettbesök. Jag fick hjälp och det gick bra. Efteråt gjorde sköterskan ett ultraljud på min urinblåsa för att se att det inte fanns för mycket urin kvar, det gjorde det inte.

På natten vaknade jag tre gånger inom loppet av en halvtimme av gräsliga mardrömmar. Pratade senare med andra om det, verkar vara vanligt efter ett ingrepp. Det kanske både beror på drogerna och hjärnans bearbetning av traumat, vad vet jag?

Det bästa av allt med dagen var att nu var det gjort och jag hade inte ont.

O-dagen

Min sambo och jag åkte till sjukhuset där jag skulle inställa mig 7.30. Jag fick komma in till ett preoprum där jag fick veta att jag skulle in redan 9.25. Bra tänkte jag, mindre tid att gruva sig. Min vän narkosöverläkaren och ortopeden kom in en stund och jag fick tillfälle att fråga om nåt kunde göras åt mitt bäcken under operationen men det kunde det inte. Sen Descutanduschade jag, min sambo hjälpte mig med benet, fick en mugg med piller (Panodil, Stesolid, antiklådapiller) och la mig tillrätta i sängen iklädd jättetrosor och "tvångströja" (skjorta med knytning bak). Jag blev ivägskjutsad till operation och sa hej till min sambo vid hissen.

Smålullig träffade jag narkossköterskan som var rolig och trevlig, hon förklarade återigen vad som skulle hända men hade missat att jag förutom morfinspinal, sömnmedel och lugnande också skulle ha lokalbedövning i höftleden. Det sa XX sa jag.. Jamen då är det så sa hon, XX säger man inte emot.

Fler människor kom in i rummet men vid det laget var jag ganska packad. Jag minns att jag lyftes över till operationsbritsen, skruvades fast i ett skruvstäd. Någon frågade hur det kändes, jo ok sa jag. Så bra, fick jag till svar, då biter bedövningen. Sen tvättades benet och någon testade min känsel genom att dra med en blöt och kall lapp (tror jag) i midjan, rumpan och låret. Jag minns att det var kallt i midjan, kändes lite på rumpan och ingenting på benet. Mina armar ordnades med kuddar mellan på en sorts vinge till britsen.

Sen fick jag frågan om jag ville lyssna på musik. Det ville jag. Det fanns inga direkta favoritkategorier att välja bland. Evert Taube, Abba, Cornelis Wreeswijk, rockballader rabblade någon. Rockballader tar jag, sa jag. En eller två hörlurar frågade någon. Två, sa jag, tänkte att det skulle höras mindre av sågen dessutom vill jag ju ha stereo (herregud, jag är ju musiker hann jag tänka =). Jag hörde We are the Champions med Queen men när Jon Bon Jovi började sjunga försvann jag.....


Det första minne jag har efter det är väldigt vagt av att de satte agrafferna och att ortopeden lutade sig över mig och sa att det hade gått bra. Jag lyftes över i sängen med hjälp av nån sorts fallskärm tror jag också.

Lite senare kom jag lite mer till sans på intensiven. XX med fru och den narkosläkare som haft hand om mig var förbi och sa att allt gått bra. Narkosläkaren sa något berömmande om mitt musicerande.

Den kvällen och natten var vi bara två patienter på IVA. Vi kom i drogat samspråk då och då och hade trots komplett olika bakgrunder en hel del att prata om. På IVA jobbade två underbara personer den natten, den ene hade opererat bägge höfterna. De fick hjälpa den andra patienten mycket eftersom hon både mådde illa och hade väldigt ont. Jag mådde däremot så bra man kan begära och fick morfin under operationsdygnet.

Mens

..fick jag idag. Lagom kul!

Dagen före

I morse duschade jag med Descutan, det var inte lika äckligt som jag hade befarat. Jag fick däremot in lite i munnen, det var inte gott! För övrigt ligger jag mest i soffan med fjärilar i magen. Hur kommer det att gå, hur ont kommer jag att ha osv

Flipprig

Vilken konstig känsla det är att både gruva sig maximalt och längta maximalt. Kan man inte få hoppa över själva operationsdygnet? Imorgon blir det bara en morgondiklofenak sen är det torrläggning. Läste att håret far åt skogen av Descutanschamponeringen och jag som är så håröm =( . Imorgon blir en dag av väntan ...

Dan före dan före bensågardan

Idag sov jag ganska länge, skönt. Nu har jag börjat planera för vad jag ska ha med mig, vad som måste tvättas och så. Har fått lyckönskningsmail från en gammal jobbarkompis och det känns ju såklart bra. Nu-kaffe!

Lördag

Precis hemkommen från giget. Det var en ganska avslagen tillställning men det blev iaf inte så sent. Hade min barstol när jag inte sjöng så det funkade men det är ju ruskigt trist att sitta, jag brukar ju röja =( Min Lutherska ådra har problem med att bara titta på när de andra råddar. Tidigare idag kom en kompis från jobbet med en blomma och sa att hon saknade mig på jobbet. Hon är alltid så omtänksam. Det är det inte alla som är. Ingen förkylning i sikte och inga sår heller =)

Mycket nu

Inte för att det är mer än det brukar men med op coming up känns det så. Min kompis ringde idag, hon hade fått komma hem. Värdena var bra och hon är ju dessutom rutinerad efter den förra operationen. Operatören hade lyckats banka till hennes bäcken och avpassa protesen så hon tycks ha lika långa ben nu. Fy fan vad vi ska promenera sen när jag är åtgärdad. Hon berättade däremot att hon mått ruskigt dåligt inatt, mycket sämre än förra gången och funderade på om det hade att göra med spinalvarianten. Jaja den som lever får se, det lär ju göra ont men smärtan i sig fruktar jag inte eftersom den är ett normaltillstånd. Nog förstår jag ju att den kan bli mycket starkare men om det innebär att jag slipper den sen...
Jag går mest omkring och är flipprig, repade några timmar idag men koncentrationen infann sig inte. Imorgon gigar vi men jag funderar mest på hur jag ska kunna undvika förkylda människor. Jag funderar också på vilka kläder som måste tvättas för att jag ska kunna ha med mig bra, rena kläder. Vilka skor ska jag ha, när ska kryckorna skuras etc...

Gode Gud..(om jag var kristen) se till att jag inte blir förkyld eller får nåt sår nu.....

Sjukvården hittills

Jag sökte upp vårdcentralen och den läkare som diagnostiserat mig tidigare i april. Han remitterade mig till ny röntgen och skrev "helst inom två veckor" på röntgenremissen. 30/8 fick jag röntga mig... Blev remitterad till ortopeden för preopbesök 27/10 och 8/12 ska jag alltså opereras och då har jag ändå förtur. Jag tycker att det är alldeles för lång väntan. Vårdgarantin räknas från 27/10 så den uppfylls men det är bedrövligt att röntgen tex inte gör några planerade undersökningar under sommaren. Däremot måste jag säga att alla jag mött har varit trevliga, respektfulla och lyssnande. Fullblodsproffs hela vägen men de är ju för få. Inte för att jag har röstat på nåt "skattesänkarparti" förut men jag kommer definitivt inte att göra det i framtiden heller.

Operationsinfo

Igår pratade jag med mottagningssköterskan och fick veta att jag ska opereras efter lunch på tisdag. Sen får jag vara kvar på intensiven över natten. Jag får träffa min operatör innan och då tänker jag fråga om han tänker göra nåt åt mitt sneda bäcken eller om det blir en senare fråga. Jag fick mail av min kusin som är narkosläkare och fick veta att jag får morfinspinal, lokalbedövning i höftleden och lugnande i droppet. Idag blir det sista dagen på jobbet iaf det här året, kan inte säga att jag sörjer att missa personalfesten, jag får ju ett nytt ben istället...

Little Richard

En kompis länkade till en artikel om Little Richards höftoperation. Det slog mig att Little Richard, Nils Lofgren, Prince och jag kan bilda band där alla har artificiella höfter. Vi kan heta The Hipsters om vi spelar pop, På en höft skulle kunna passa ett proggband och vill vi spela metal är ju Titan givet =) Frågan är bara om Göran Persson ska få vara med?

Min kompis

Pratade just i telefon med min kompis som fick sin andra höft igår. Allt hade gått bra, hon kände sig väldigt nöjd och hade nästan inte ont alls. Hon berättade att hon fått morfinspinal den här gången vilket hon tyckte var ännu bättre än den variant hon fick förra gången. Det är nära nu för mig.

Det där med värktabletter

I våras fick jag en karta Diklofenak 50 mg av min morbror. Jag tog en och helt plötsligt lekte livet. Inga problem att spela, kratta, gå på stan. I nuläget gör ju varken de eller kombinationen med dubbla alvedon egentligen nån skillnad. Ibland har det hänt att jag tagit Paraflex också för musklernas skull. Jag har fått smärtstillande injektioner och TENS, ingenting hjälper. Det enda som lindrar ett uns i nuläget är det träningsprogram jag kör varje dag. Tar typ 20 min och ger smärtlindring i 15-30 minuter.
På apoteket finns ett recept med Tramadol men jag tänker inte hämta ut det, är ruskigt rädd för sånt. Nu är det ju iaf bara 6 dagar kvar...På lördag gör jag sista spelningen på det här sura benet. På trettondagsafton står jag på mitt titanben på scen, hoppas jag.

Sista lektionen

..har jag haft idag. Nu blir det ingen undervisning förrän 2010 nån gång. Jag har jobbat 50% sen 1/10 och det har varit mer än nog faktiskt. Jag var på bäckenröntgen idag också, då fick jag ha en stålkula mellan benen =).

Min historia

Jag började känna av höften på allvar för omkring 5 år sedan. röntgades och diagnostiserades. Senaste halvåret/året har det blivit sämre oerhört fort. Tar mig inte runt på stan. Jag har förstås ont i höften men den andra höften, knät, ryggen och nacken har också tagit mycket stryk. Mitt surben är längre än det friska, eller egentligen inte för jag har tydligen tippat mitt bäcken under resan. Idag ska jag på röntgen inför tisdag. Nu börjar det pirra ordentligt i magen. Idag opereras min kompis sin högra höft. Jag håller tummarna för henne.