Jag har kommit igång med simning. Det känns otroligt bra! Jag minns så väl förra sommaren då jag faktiskt inte alls kunde simma bröstsim. Det gick helt enkelt inte att utföra bentagen.
Nu simmar jag 1000 meter som ingenting och ingen av höfterna protesterar. I våras vågade jag av nån anledning inte åka och simma. Minnet från oförmågan förra sommaren var för färskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, precis! När det var som värst med artrosen så hade jag inte den rörelsefriheten! Men nu sitter jag mycket bekvämt i skräddarställning. Och kan luta mig framåt och stretcha ländryggen i den ställningen också. Mycket har blivit bättre...!
SvaraRaderaVisst är det så, det finns en hel del att glädja sig åt!
SvaraRadera