Det går faktiskt framåt för mig. I nuläget känns det som problemen i det icke-opererade benet håller på att försvinna eller åtminstone minska. Jag hoppas ju såklart att det är som ortopeden sa; efter ett år kan man säga hur det gick. Hursomhelst hugger det mindre ofta i ljumsken, strålandet nedöver lårets insida och knävärken har försvunnit.
Jag tänker att antingen har jag lärt mig parera en ev. ny artros eller så har kroppen anpassat sig till det nya. Förhoppningsvis har mina problem berott på snedheten i mitt bäcken. =)
Jag har också blivit medveten om vikten att ha riktigt bra skor. Jag har oftast haft sneakers under flera år, med ortopedisk sula dessutom, men när jag köpte nya märkte jag en otrolig skillnad. De jag bytte ut var väldigt snedtrampade sedan min värsta preoptid.
Så sammantaget känner jag mig tämligen hoppfull just nu. (och jodå, jag har simmat flera gånger)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Anna!
SvaraRaderaJag fick kontakt med din blogg via Opree och har lagt in en länk till den på min egen blogg, Höftleden (http://terapicentrum.com/hoftleden). Hoppas du tycker det är OK!
Jag tycker det är så värdefullt för alla i vår situation att hitta kontakter, information och att kunna läsa om andra som har det på delvis samma sätt.
Hälsningar
Madeleine
Hej Madeleine!
SvaraRaderaJo, precis som du säger är det oerhört värdefullt att möta andra i samma situation.
Hoppas att det där steget till bussen försvinner snart =)
/Anna