torsdag 30 december 2010

Mera problem

Efter mitt besök hos distriktläkaren har jag även fått ont i op-benet. Så efter ett samtal med ortopedmottagningen ska min röntgenremiss nu också omfatta den högra höften.
I samband med allt julstök är det möjligt att op-benet fått ta alltför mycket stryk så förhoppningsvis är det muskulärt men risken för proteslossning finns ju alltid.

7 kommentarer:

  1. Hej, det var länge sedan. Jag har läst bloggen men inte haft något att skriva tycker jag. Det verkar ha gått upp och ner för dig under året men nu tycker jag att det låter väl tråkigt. Skall det vara så här? Jag bara frågar? Varför är vi inte de som "inte har några som heeelst problem, allting är sååååå bra". Jag har inte blivit bra ännu, har kvar ljumsksmärtan ibland (varje dag)men inte hela tiden, ont på högersida i ländryggen. Går bättre inomhus än utomhus. Har varit hos ortopeden som gjorde en vanlig röntgen och därefter har jag gjort en magnetröntgen för att se om någon nerv var i kläm. Inget syntes, men eftersom jag inte är bra (Du skall inte ha ont, säger läkaren)så skall jag precis som du röntga min höft i mars igen för att se om det är så att protesen är på väg loss. Jag har börjat bearbeta min hjärna att gå som jag gjorde innan jag fick ont och inte värna benet för att jag tror att det skall göra ont. Det går ganska bra faktiskt, men nu är det ju samma snöläge som förra året så man kan ju inte går så mycket utomhus och jag tror att det är det som behövs för att träna rätt muskler. Läkaren förslog att jag skulle cykla på en motionscykel utan belastning, alltså inte cykla ute, men promenera så mycket jag vill och kan. Sömnen är i alla fall bra och jag behöver bara ta pyttelite inflammationshämmande och det är också skönt.
    Jag önskar dig ett Gott Nytt År, det var så skönt att ha din blogg att läsa - min ettårsdag infaller den 7 januari så du är före mig. Jag håller tummarna att det finns en bra lösning på dina problem så att du får ett jättebra 2011 till att börja med. /monika

    SvaraRadera
  2. Hej Monika
    Tack för din kommentar och visst är det skittrist när inte allt funkar. Att ha ont gör så ont i själen också.Vi får hoppas att det blir bättre för oss bägge två. Gott nytt år till dig med!

    SvaraRadera
  3. Så tråkigt att läsa om båda eras besvär! Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt och att det BLIR BRA. Jag mår bra nu. Det gick så fort på slutet - jag som klagat och gnällt och haft ont och varit rädd... Nu är min höftled läkt. Båda höfterna är lika väl fungerande. Jag märker ingen skillnad mellan den opererade och den friska. Jag hoppas ni får uppleva det ni också, och det snart.

    Så det är med emfas jag önskar er en riktigt god fortsättning på 2011!

    Kram!

    SvaraRadera
  4. hej! jag säger som monika, jag kikar in och läser men har inte haft något att skriva på länge.

    igår firade jag min ettårsdag med ett svettig spinningpass - lycka! mitt år har varit av och till och jag var tillbaka på ortopeden i slutet av nov då jag oroade mig något enormt, de skickade mig på röntgen som såg fin ut, jag hoppas det får fortsätta så!

    i morgon åker jag upp till fjällen för att ge mig ut på längden, vi får se hur mina bambiben klarar det :) för övrigt är mitt nyårslöfte att under våren träna med en personlig tränare med mycket "höfterfarenhet" för att jobba upp bästa möjliga muskulatur och för en lång hållbarhet på min protes.

    jag hoppas det går bra för er allihop, vi är tappra och speciella, vi hörs snart igen/hanna (hon som var 22 men nu är 23...)

    SvaraRadera
  5. Hej 23åringen =) Skönt att höra att det funkar för dig! Vad var det som gjorde dig så orolig i november?

    SvaraRadera
  6. hej! jag blev orolig dels för att jag hade en hel del värk, dels för att det kändes/känns som om jag sitter på något. enligt läkaren så kan man inte känna protesen så det är nog ärrvävnad jag känner. hoppas det går bra för dig!/hanna

    ps. längdåkningen går bra, men i nedförsbackarna tar jag det väldigt lugnt.

    SvaraRadera
  7. Jag kan ibland, när jag ligger på sidan, känna det som om jag låg på en skiftnyckel. Inte kan väl ärrvävnad kännas så hårt?

    SvaraRadera