Idag skriver vi 18/9. Imorgon går Sverige till valurnorna. Hoppas det går som jag vill =)
Sedan jag senast skrev har det tyvärr blivit sämre och sämre i min "friska" höft. Jag känner mig rätt säker på att den kommer att få samma diagnos som den opererade. Fan, fan, fan-jag trodde och hoppades att jag skulle få funka bra ett antal år nu. Tydligen inte!. Jag känner igen de tidiga symptomen från den opererade höften. Molvärken i knät, strålandet från ljumsken nedöver lårets insida, huggen i ljumsken, värken på utsidan och rumpan. Det känns förbannat orättvist! Såklart vet jag att det alltid finns nån som har det värre men vi är väl alla oss själva närmast. Beror det på att jag fick gå "för länge" så att den friska höften fick en överdos eller är jag helt enkelt disponerad för denna skitsjukdom?
Vi håller på att tömma mammas lägenhet nu, det har varit en lång och jobbig resa. När det är helt klart och nycklarna inlämnade kommer jag att ringa min husläkare så jag kommer in i turordningen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är nog helt enkelt disponerad för det. Åtminstone sa min ortoped så, att ärftligheten är den helt dominerande faktorn. "Utsliten höft" var ett felaktigt begrepp enligt honom. Det är inte slitage som gör det utan man måste ha sjukdomen artros.
SvaraRaderaVet inte vad som hänt med din mamma, men jag vet att man tar sig igenom. Allt.
Kram!
Vi får väl se hur det blir, i veckan har jag haft inlägg i skon och det har faktiskt huggit mindre.
SvaraRaderaMina mamma fick en hjärninfarkt i våras och bor numera på ett äldreboende.
Kram till dig med!