Hej på er, om nu någon ser detta. De senaste åren har funkar mer eller mindre bra. Jag har varit trött i höften iblan såklart men ändå funkat. Har känt att den andra höften hör av sig mer och mer men att det nog är några år bort. Torsdag 6/10 tog jag en promenad med bungy pump-stavar på ett lokalt elljusspår och PANG, så låg jag. blöta asplöv som oturligt nog låg ovanpå en sten blev mitt fall. Bröt lårbenet ungefär på mitten i mitt protesben så det blev operation med insättning av ny, längre protes. Den här gången ser rehaben annorlunda ut. Jag får inte alls stödja på benet förrän, tidigast, efter 6 veckor. Det innebär såklart att jag inte kommer ut alls och inte heller kan göra något vettigt. Humöret går verkligen upp och ner men idag har iaf hälften av "hoppa på ett ben"-tiden gått, förutsatt att återbesöket är positivt. Det känns så surt, så oturligt!

Surt som fan!

Det var ju evigheter sedan jag skrev något här. Mycket beroende på att jag funkat rätt bra för det mesta. Vi skaffade hund i oktober -12 och det promenerandet det inneburit har varit bra för både min opererade och min icke opererade höft. Visst har jag haft sämre dagar då jag knappt kunnat gå och bägge höfterna värkt men på det stora hela ändå helt ok. MEN, för två och en halv vecka sedan ramlade jag när jag var med hunden i skogen och föll illa på den icke opererade höften och nu tror jag att en ny operation ligger närmare i tid än jag trodde innan... Jag har riktigt hemsk värk, ni vet den där som strålar ner mot knät och bedövar hela benet. Fy fan vad jag inte vill det här!

Tja, vad ska man säga!

Har kört sjukgymnastens program i nästan tre månader nu och det enda jag kan säga är att jag funkar såååååå mycket bättre. Huggandet är helt borta. Resten av bäckenet, höftpartiet ropar såklart på felaktigheter men totalt sett funkar jag så mycket bättre nu.

Sjukgymnast

Idag besökte jag en sjukgymnast, en kvinna som jag inte träffat förut. Hon lyssnade och frågade noggrannt. Därefter töjde hon på min vänsterhöft i alla ytterlägen och inte mesigt. Hon tryckte med armbågen på rumpan (höftledens baksida).

Hon tycker att mina symptom på många sätt bär artrosens kännetecken men några saker talar emot: Min upplevelse att det svider och bränner snarare än molar. Mina domningar.

Hon försökte provocera ischiasnerven samt en annan nerv, utan resultat. Har ju en bra dag idag.

Hon lärde mig nya stretchingövningar, ville komma åt djupa rumpmuskeln. Vi lyckades aldrig helt, förmodligen för att baksida lår sa emot innan.

Jag ska iaf gå och träna hos henne under en månads tid innan vi tar ställning till en förnyad förfrågan om MR.

Inte fan är det kul!

Bakslag

Idag hugger det och värker, svider, bränner som fan igen.

Sjukgymnast

Idag ringde en sjukgymnast. Henne ska jag träffa nästa vecka. Vi pratade om mina besvär som (ta i trä) varit drastiskt förminskade sedan omkring 1/3. Det känns ju fantastiskt att huggandet gett med sig, får mig att tro att broskbiten vandrat vidare. Idag promenerade jag 30 minuter i (för mig) rask takt utan ett enda hugg =) Jag känner lite i utsida/baksida men inget som inte går att leva med. Kan det vara så att det är en begynnande artros men att huggandet är/var nåt annat?
Sjukgymnasten kunde i alla fall se att ortopedmottagningen inte tycker att en magnetröntgen fyller någon funktion i nuläget. Får väl ta nya tag i den frågan om huggandet börjar om. För övrigt kom förbättringen i samband med väderomslaget här uppe, undrar om det bara var en tillfällighet eller?

Telefonkontakt

Har just pratat med distriktsläkaren. Resultatet blev att han dels skriver till ortopeden för att de ska få ta ställning till mina besvär och ev. magnetröntgen. Distriktsläkaren får inte remittera till en sådan. Han remitterar mig också till en sjukgymnast. Han tyckte att det faktum att jag har full rörlighet i höften talar för att det inte är artrosrelaterade problem. Jag påpekade också att smärtan är av en helt annan karaktär än förra svängen. Då är det bara vänta som gäller igen.