Simning

Jag har kommit igång med simning. Det känns otroligt bra! Jag minns så väl förra sommaren då jag faktiskt inte alls kunde simma bröstsim. Det gick helt enkelt inte att utföra bentagen.
Nu simmar jag 1000 meter som ingenting och ingen av höfterna protesterar. I våras vågade jag av nån anledning inte åka och simma. Minnet från oförmågan förra sommaren var för färskt.

Länge sedan sist!

Idag skriver vi 18/9. Imorgon går Sverige till valurnorna. Hoppas det går som jag vill =)

Sedan jag senast skrev har det tyvärr blivit sämre och sämre i min "friska" höft. Jag känner mig rätt säker på att den kommer att få samma diagnos som den opererade. Fan, fan, fan-jag trodde och hoppades att jag skulle få funka bra ett antal år nu. Tydligen inte!. Jag känner igen de tidiga symptomen från den opererade höften. Molvärken i knät, strålandet från ljumsken nedöver lårets insida, huggen i ljumsken, värken på utsidan och rumpan. Det känns förbannat orättvist! Såklart vet jag att det alltid finns nån som har det värre men vi är väl alla oss själva närmast. Beror det på att jag fick gå "för länge" så att den friska höften fick en överdos eller är jag helt enkelt disponerad för denna skitsjukdom?

Vi håller på att tömma mammas lägenhet nu, det har varit en lång och jobbig resa. När det är helt klart och nycklarna inlämnade kommer jag att ringa min husläkare så jag kommer in i turordningen...

Midsommar

Imorgon är det midsommarafton. Vi ska i vanlig ordning fira med våra goda vänner i Avan. Där inleds firandet klockan 11 med traktorsläpsfärd till en badstrand där lunch och bad väntar. När färden går hemåt brukar alla kvinnor promenera och plocka blommor medan barn och karlar åker traktor. Jag promenerade den promenaden senast för tre år sedan och tyvärr måste jag säga att jag inte kommer att gå den i år heller. Den är för lång (ca 8 km)
Ifjol vid firandet använde jag en cykel för att ta mig från vännernas hus till festplatsen men det kommer jag att slippa i år.
För övrigt börjar den opererade höften kännas stadig som en limträbalk även om det sliter och drar i musklerna ibland. Däremot känner jag oftare och oftare "hugg" i det andra benets ljumske. Jag vet inte vad jag ska tro eftersom ortopeden sa att jag inte hade några onormal förändringar i den. Kan jag ha fått en galopperande artros eller beror allt på min kropps förskjutningar? Förmodligen säker jag upp primärvården efter semestrarna för att skaffa mig en röntgenremiss.

6 månader

Kom precis hem från stavpromenaden på 3,5 km. Jag har gått den ett antal gånger på elljusspåret nu. Det känns bra med sviktande underlag och kuperad terräng. Efteråt stretchar jag låren åt alla håll =)
Det har alltså gått 6 månader på dagen i dag och det går stadigt framåt. Jag är stark och smidig i opbenet. Jag har väldigt sällan ont i ryggen nu. Mitt bäcken har fallit tillbaka ganska mycket även om det fortfarande är en bit kvar.Jag kan spela gig med bas på magen, både två och tre set, välja boots om jag vill och ändå palla. Både under tiden och dagen efter. Jag böjer mig ner till golvet/marken och plockar upp saker. Klipper och målar tånaglarna gör jag också. Det som känns mindre bra är den andra höften. Den klickar och knastrar och gör ont ibland. Får väl se vad det lider om den måste få sig en omgång också. Min känsla är att om bäckenet kommer ännu mer i läge desto bättre är det för ickeophöften.
Fick just veta att mitt fack garanterar mig 30 dagar från remiss till specialist i den nya sjukvårdsavdelningen i försäkringen. Kan vara bra...
Om 1, 5 vecka har vi den årliga gatufesten här där jag bor. Kanske jag och tvåhöfterskompisen ska bränna strumppådragarna då. Vad säger du Åsa? =)

5 månader

I fredags körade jag på en konsert, jag hade klackiskor och dansade rätt mycket på scenen i en timme. Vilken känsla att kunna göra det!
För övrigt tycker jag att det går bättre och bättre med det mesta. Idag har jag krattat utan problem (förutom en blåsa i handen då =) Jag promenerar och stretchar, har köpt nya walkingskor och nya stavar. Längtar tills det torkat upp i elljusspåret så jag kan gå där.

Tvåhöfterskompisen berättade att hennes ortoped sagt att inte ens sitta på huk är ett nono utan att hon får göra precis vad som helst. Jag tror att jag ska ringa min och fråga.

Jag har förresten blivit inåtfotad på opbenet! Hur kan det ha blivit så? Har visserligen läst om ett par andra som också blivit det men det är ju ändå helskumt.

4 månader 2 veckor

Har tänkt skriva flera gånger men jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om. Jag kämpar på så gott jag kan. I veckan har jag promenerat och cyklat en del, under USAresan var träningen totalt bortprioriterad. Jag har ändå blivit starkare, har kört min "lyfta-benet-från-fotpallen" på tid och är nu uppe i 40 sekunder =)

Under min resa började jag mer och mer ligga på icke-opsidan, mest för att sängarna var så hårda att det inte funkade att ligga på rygg hela tiden.

Jag börjar känna mig mer och mer som en självständig person. Jag tycker att jag kan göra det mesta som jag vill. Jag undviker att bära/lyfta tungt, sätta mig på golvet har jag inte gjort sedan i oktober kanske men jag klarar det mesta.

Jag har ju ofta ont men inte värk. Skillnaden är himmelsvid. När jag får ont i ophöften motverkar jag det genom att sträcka på höften och ta ut steget bakåt. Min "friska" höft får jag mesta bara ont i när jag promenerar eller går i trappor.

När jag tex är på stan känner jag tydligt att min högra sida är längre än min vänstra. Benet är väl bara 5 mm längre men mitt bäcken verkar inte vilja loda till sig mer.

På det hela taget känns det som att det går framåt om än oerhört långsamt. Blir jag inte bättre än jag är nu är jag ändå så mycket bättre än i höstas.

3 månader 4 veckor

Är i USA nu men jag har bara pipit i en säkerhetskontroll, den på Arlanda. För övrigt har jag ont i höfterna men värmen gör det lindrigare, precis som jag känt det hittills i duschen, bastun etc.
Det hugger ibland i ickeopbenets ljumske, funderar om det är surben på gång där också eller om jag bara känner av bäckenets föskjutning.