Mera problem

Efter mitt besök hos distriktläkaren har jag även fått ont i op-benet. Så efter ett samtal med ortopedmottagningen ska min röntgenremiss nu också omfatta den högra höften.
I samband med allt julstök är det möjligt att op-benet fått ta alltför mycket stryk så förhoppningsvis är det muskulärt men risken för proteslossning finns ju alltid.

1 år

Då är det alltså ett år sedan på dagen som jag Descutanduschade för tredje gången, undervisade operationspersonalen i främre och bakre snitt och small av till en slemmig powerballad. När jag vaknade hade jag ett titanimplantat. Tänk vad som kan göras!

Idag på ettårsdagen var jag på vårdcentralen för min andra höft. Min distriktsläkare öppnade genom att fråga: Vad gör du egentligen med dina höfter?
Jag fick beskriva mina problem och tala om mina egna teorier. Artros, inflammation eller främmande föremål (brosk) som kilat sig in i höftleden.

Vi tittade på röntgenbilderna från ifjol dels den från augusti dels den efter operationen och han bekräftade att min vänstra höft såg fräsch ut. Då! 1 år har gått, menade han, mycket kan ha hänt.

Han kollade igenom min rörlighet som ju inte är påverkad, vred min överkropp i förhållande till mitt bäcken. Jag fick böja mig framåt och bakåt. Inget påverkade min vänstra höft.

I nuläget känns det ofta nästan helt bra. Ibland (varje dag) kommer de där oprovocerade huggen som gör att jag måste stanna till och lägga över vikten på den högra sidan. När jag inte får benet i läge kan det hugga upprepade gånger och då känns det som om jag blir svagare och domnar lite i benet. Efter lite vila brukar det kunna vara helt bra.

Inflammation kunde han iaf avskriva, likaså ljumskbrock. Återstår artros eller löst brosk i leden. Jag blev remitterad till röntgen som han varnade skulle kunna dröja länge innan jag blir kallad till. Om den inte visar nåt måste han remittera mig till ortopeden för att de i sin tur ska kunna remittera mig till magnetröntgen som måste till för att ev. broskbit ska synas.
Suck!

10 och en halv månad

Det går faktiskt framåt för mig. I nuläget känns det som problemen i det icke-opererade benet håller på att försvinna eller åtminstone minska. Jag hoppas ju såklart att det är som ortopeden sa; efter ett år kan man säga hur det gick. Hursomhelst hugger det mindre ofta i ljumsken, strålandet nedöver lårets insida och knävärken har försvunnit.

Jag tänker att antingen har jag lärt mig parera en ev. ny artros eller så har kroppen anpassat sig till det nya. Förhoppningsvis har mina problem berott på snedheten i mitt bäcken. =)

Jag har också blivit medveten om vikten att ha riktigt bra skor. Jag har oftast haft sneakers under flera år, med ortopedisk sula dessutom, men när jag köpte nya märkte jag en otrolig skillnad. De jag bytte ut var väldigt snedtrampade sedan min värsta preoptid.

Så sammantaget känner jag mig tämligen hoppfull just nu. (och jodå, jag har simmat flera gånger)

Simning

Jag har kommit igång med simning. Det känns otroligt bra! Jag minns så väl förra sommaren då jag faktiskt inte alls kunde simma bröstsim. Det gick helt enkelt inte att utföra bentagen.
Nu simmar jag 1000 meter som ingenting och ingen av höfterna protesterar. I våras vågade jag av nån anledning inte åka och simma. Minnet från oförmågan förra sommaren var för färskt.

Länge sedan sist!

Idag skriver vi 18/9. Imorgon går Sverige till valurnorna. Hoppas det går som jag vill =)

Sedan jag senast skrev har det tyvärr blivit sämre och sämre i min "friska" höft. Jag känner mig rätt säker på att den kommer att få samma diagnos som den opererade. Fan, fan, fan-jag trodde och hoppades att jag skulle få funka bra ett antal år nu. Tydligen inte!. Jag känner igen de tidiga symptomen från den opererade höften. Molvärken i knät, strålandet från ljumsken nedöver lårets insida, huggen i ljumsken, värken på utsidan och rumpan. Det känns förbannat orättvist! Såklart vet jag att det alltid finns nån som har det värre men vi är väl alla oss själva närmast. Beror det på att jag fick gå "för länge" så att den friska höften fick en överdos eller är jag helt enkelt disponerad för denna skitsjukdom?

Vi håller på att tömma mammas lägenhet nu, det har varit en lång och jobbig resa. När det är helt klart och nycklarna inlämnade kommer jag att ringa min husläkare så jag kommer in i turordningen...

Midsommar

Imorgon är det midsommarafton. Vi ska i vanlig ordning fira med våra goda vänner i Avan. Där inleds firandet klockan 11 med traktorsläpsfärd till en badstrand där lunch och bad väntar. När färden går hemåt brukar alla kvinnor promenera och plocka blommor medan barn och karlar åker traktor. Jag promenerade den promenaden senast för tre år sedan och tyvärr måste jag säga att jag inte kommer att gå den i år heller. Den är för lång (ca 8 km)
Ifjol vid firandet använde jag en cykel för att ta mig från vännernas hus till festplatsen men det kommer jag att slippa i år.
För övrigt börjar den opererade höften kännas stadig som en limträbalk även om det sliter och drar i musklerna ibland. Däremot känner jag oftare och oftare "hugg" i det andra benets ljumske. Jag vet inte vad jag ska tro eftersom ortopeden sa att jag inte hade några onormal förändringar i den. Kan jag ha fått en galopperande artros eller beror allt på min kropps förskjutningar? Förmodligen säker jag upp primärvården efter semestrarna för att skaffa mig en röntgenremiss.

6 månader

Kom precis hem från stavpromenaden på 3,5 km. Jag har gått den ett antal gånger på elljusspåret nu. Det känns bra med sviktande underlag och kuperad terräng. Efteråt stretchar jag låren åt alla håll =)
Det har alltså gått 6 månader på dagen i dag och det går stadigt framåt. Jag är stark och smidig i opbenet. Jag har väldigt sällan ont i ryggen nu. Mitt bäcken har fallit tillbaka ganska mycket även om det fortfarande är en bit kvar.Jag kan spela gig med bas på magen, både två och tre set, välja boots om jag vill och ändå palla. Både under tiden och dagen efter. Jag böjer mig ner till golvet/marken och plockar upp saker. Klipper och målar tånaglarna gör jag också. Det som känns mindre bra är den andra höften. Den klickar och knastrar och gör ont ibland. Får väl se vad det lider om den måste få sig en omgång också. Min känsla är att om bäckenet kommer ännu mer i läge desto bättre är det för ickeophöften.
Fick just veta att mitt fack garanterar mig 30 dagar från remiss till specialist i den nya sjukvårdsavdelningen i försäkringen. Kan vara bra...
Om 1, 5 vecka har vi den årliga gatufesten här där jag bor. Kanske jag och tvåhöfterskompisen ska bränna strumppådragarna då. Vad säger du Åsa? =)