Igår hade jag alltså gig. Jag var ganska orolig för hur kroppen skulle funka men det gick ganska bra. Jag satt på en hyfsat hög barstol utom på de låtar jag sjöng då jag stod. Jag fick egen nyckel till handikapptoan på krogen. Toaletterna på damernas var det lägsta jag sett. Tänk vilka saker man lägger märke till nu efter operationen! Kände mig också orolig för hur det skulle bli att ta sig fram bland partysugna människor men det gick också bra. Jag hade många vänner i publiken och de kom och frågade efter hur jag mådde och så.
Efteråt for jag direkt hem när de andra råddade. Så småningom dök sambon och trummisen med gemål upp. Vi satt och utvärderade till 4.30tiden. Ungarna som hade varit här under kvällen hade lämnat ett bombnedslag efter sig (de var vakna när jag kom hem) men jag lyssnade på kroppen och sket i att röja.
När jag vaknade idag kände jag mig mörbultad men kroppen kom igång hyfsat. Jag gjorde mina övningar och vilade.
Sambo åkte vid 16 för att köra grejor från gårdagen, jag åkte med för att hälsa på mamma. När han hämtat mig åkte vi till Kvantum för att handla.
Att gå på stengolv är definitivt jobbigare än att gå hemma eller på snö. När jag gick till bilen tänkte jag att jag definitivt inte är jobbmässig ännu. Helt slut i ryggslut och bäckenet!
Sen blev jag (förmodligen) varse det som jag läst om och som tvåhöfterskompisen berättat om-ilningar i höftleden. Här är det -25 just nu så förmodligen kröp kylan ända in till titanet. Väldigt obehagligt, det kändes som om allt satt löst.
La mig under täcket när vi kom tillbaka men värmen i kroppen har inte kommit tillbaka ännu, nu är det ändå tre timmar sedan.
Imorgon har jag som plan att cykla på träningscykeln. Hoppas att jag tar mig upp på den och att det funkar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar