Nattpersonalen kom redan 5.40 med Panodil och Voltaren. Usch vad tidigt. Efter frukosten tränade jag och tog en kryckpromenad. Pratade med sambon i telefon, han hämtar mig vid 16tiden. Sen sov jag en lur. Sömn och vila är lika viktigt för rehaben som träning. Efter lunch tränade jag igen och frågade sköterskan om jag skulle ta bort Panodil eller Voltaren först. Voltaren tyckte hon. Jag fick sjukintyg, flygintyg (som man alltid måste ha med när man ska flyga eftersom man kommer att ge utslag i säkerhetskontrollen) samt ett kort att ha med vid vård och tandvård. En höftledsoperation innebär att antibiotika blir obligatoriskt vid nya större ingrepp.
Sjukgymnasten dök upp under min kryckpromenad. Vi tränade trappor sedan testade hon min rörlighet-AJ. Jag är otroligt kort och svag i ljumske och insida lår så det måste jag stretcha extra mycket. Jag får ju inte upp benet i sängen utan att ta tag i byxbenen =)
Så småningom var det då dags för hemgång. Värk-nä fortfarande inte. Jag gick från avdelningen tämligen euforisk. Nu var det gjort-The only way is up. Förbi apoteket och sen företaget att ta sig in i bilen. Det gick riktigt bra.
Vi svängde förbi XX på hemvägen med en blomma och en vinpava. Han berättade att jag varit värsta föreläsaren med narkos- och operationspersonalen. Frågat om bakre eller främre snitt och bla, bla, bla. Det minns jag inte ett skvatt av men vi fick oss ett gott skratt.
Väl hemma med sambo och dotter blev det Flickan som lete med elden och jag kände mig väldigt lycklig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt att läsa om hur fantastiskt bra operationen och tiden efteråt gått för dig! Jag hoppas att min upplevelse är det undantag som behövs för att detta ska få vara regeln!
SvaraRadera:-)
SvaraRadera