Idag kom distriktssköterskan och tog agrafferna. Jag fick lägga mig i sängen, först på rygg och sedan lite på halvsida för de mest ryggnära stygnen-Har du tagit agraffer nån gång förut, frågade hon. Nä, sa jag. De brukar säga att det nyps berättade hon. Det gjorde det inte för mig. En enda kände jag av annars var det helt lugnt. Hon sa att ärret var helt perfekt, ingen infektion eller ens hudreaktion på metallen. Hon tejpade några tejpremsor tvärsöver det ca. 13 cm långa ärret.
Idag har ryggen varit mycket mjukare än igår, jag tog en Diklofenak mitt på dagen och det kanske var det som gjorde susen.
Tvåhöfterskompisen berättade att hon också känner tryck i ryggslutet eller rumptrakten, i hennes fall särskilt när hon reser sig från sittande. Den känslan hade iaf gått över i den första höften. Det känns förhoppningsfullt.
För övrigt är det besöksförbud på ortopeden där mamma ligger, misstänkt vinterkräksjuka...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar